I natt kom jag på att pastorn i Knutby nog hade rätt ändå. Rätt? Ja, rätt att sova när det small men vakna av en infernalisk sms-ton.
Det är inte alltid de höga ljuden som märks mest, lika lite som de stora orden får störst genomslagskraft. Ibland är det effektivast att tiga helt.
Junilistans succé var given, då partiledaren uteslöts från slutdebatten i tv. De andra pratade ihjäl sig, men Nisse Lundgren fick sympatierna och många extra röster när hans röst tystnade. Det är väl sånt som kallas demokrati?
Vi har Fridhems mest högljudda väggklocka, som slår så att det blir sättningar i huset. Dong dong dong. Men inte vaknar jag av det. Aldrig. Vad var det då som störde nattsömnen och dygnsrytmen den här gången?
Det undrade jag också. Väckarurets timvisare stod på fyra, så klockan kunde inte ha ringt. Pip. Där var det igen. Bara inbillning? Jag sjönk ihop på kudden och var säker på att få ro. Pip. Filten över huvudet. Pip.
Till slut tvingades jag erkänna mig besegrad och gick på jakt efter det störande ljudet. Det kom från den bärbara telefonen som sonen gömt och glömt i sitt rum, givetvis utan att vakna av larmet.
Samma sak har hänt tidigare, och alltid på natten. Men förra gången som sömnen stördes och den förhatliga apparaten placerats i sin laddare fortsatte ändå kvidandet. Det visade sig komma från brandvarnaren i källaren.
Jaså, ni känner igen symptomen? Ljud, oljud och missljud sköljer över oss, teven, radion, stereon, datorn, mobilen står på för jämnan, och inte ens i sin egen sovkammare får man vara i fred.
Då är det på något vis lugnare med papperstidningar, som åtminstone är tysta. Ännu så länge i alla fall. Dessutom minskar de i storlek. I går kunde ni läsa nyheten att Corren blir tabloid från den 1 februari nästa år.
Men våra "små små ord av kärlek" ska nog få plats. Jag minns att Harry Hjörne, legendarisk tidningsman i Göteborg, hade en spalt med just det ödmjuka anslaget. Så fick han också en sällsynt intim kontakt med sina läsare, något som det knappast finns motsvarighet till i dagens bullriga medievärld.
Nu börjar vi publicera självporträtt, som förhoppningsvis ska bli en liten sommarserie. Ett antal intressanta människor i vårt närområde har speciellt inbjudits att vara med och att svara på mer eller mindre närgångna frågor. Bland annat om knepen att somna.
Som alltid i sådana här sammanhang verkar det vara männen som vaknar först. Kvinnor är mindre benägna att sticka ut hakan och visa sitt rätta jag, möjligen också att detaljstudera sig i spegeln. Men jag hoppas att de träder fram. För den som så önskar är det fullt tillåtet att bruka små bokstäver.
Lasse Frisk, finurlig konstnär från Ödeshög, kan den konsten också. Han är först ut i den här svängen och kanske en inspiratör för andra.
Apropå det väntar jag mig nya konstverk av Sverige i kvällens EM-fotboll. Inte nödvändigtvis buller och bombardemang utan en skön liten touch, chipp eller klackspark. Det ingår ju i Zlatans självporträtt.
Jag undrar vad pastorn i Knutby sett när han tittat sig i spegeln. Jesus, Gud Fader, Amor, Eros, Don Juan, Casanova? Även självbilder kan ljuga. Utom på Correns familjesida. Här är de förstås alldeles alldeles sanna.