På staketet ringlar sig en orm och på grinden höjer sig ett oändlighetstecken. De smidda verken skvallrar om förre biskopen Martin Lönnebos nya intressen och förmågor. Han har blivit smedhalva.
-- Järn är nästan lika svårt att behandla och forma som människor, säger han.
På söndag fyller Martin 75 år och på lördag, den 26 februari, firar han med öppet hus i Berga kyrka. I programmet, på temat "framtidens människa", deltar bland annat teologer, filosofer och författare.
-- Det är trevligt att träffa sina vänner och samtala om något viktigt.
Familjen samlas senare i radhuset på Svetsaregatan 2, där Martin Lönnebo och hustrun Britt-Louise flyttade in när biskopen lade ner staven för precis tio år sedan. Han lovade sig själv att bli en bättre människa.
Nå?!
-- Jag ha fått ett fridfullt och väldigt skönt liv, och om jag mognar så gör jag det på ett stillsamt sätt.
Martin deltar mer perifert i den kyrkliga gemenskapen i stiftet men reser mycket, håller föredrag och leder kurser i framför allt Danmark, Norge, Finland och Tyskland. På hemmaplan är han trädgårdsmästare, snickare, smed och författare.
-- Det har blivit ett tiotal böcker på lika många år. Nästa verk heter "van Goghs hus", och första versionen ligger klar.
Bakom titeln döljer sig en fascinerande historia, som vi kan återkomma till. Det är dags att kliva in i hetluften, i den lilla smedja som blivit biskopsnäste.
Tack vare grannen och läromästaren Bernt Magnusson har Martin fått möjlighet att utveckla denna dolda talang. Skapelseakten är lika varm som vänskapen och atmosfären.
-- Vi brukar träffas två-tre gånger i veckan, och Martin förmedlar mycket visdom, berättar Bernt. Han kan hålla föredrag om Platon och Sokrates medan vi smider.
Bernt Magnusson är pensionerad civilingenjör, som jobbat med basstationer på Ericsson. En ytlig kontakt med biskopen har fördjupats och förvandlats till något innerligt, för att inte säga glödhett, sedan de blivit grannar i Berga.
Efter att ha gjort ljushållare och andra vanliga föremål har paret gett sig på ett riktigt gesällprov. Att framställa en kopia av labyrinten i Chartres, världens kanske vackraste katedral och ett av de märkligaste byggnadsverk som finns.
Martin Lönnebo, som ständigt sökt sig fram i livets labyrint, kan snart göra det i sin egen meditationsträdgård. Det ska finnas vägledande text på glasskiva och pärlor som hjälper den vilsegångne att komma rätt.
En annan vägfarare i Frankrike har fascinerat Lönnebo så till den grad att det lett till utgångspunkten i hans senaste bok. Den belgiske affärsmannen i en Volvobil blev påkörd av en rattfyllerist utanför Vincent van Goghs tillfälliga bostad i Auvers. Sammanträffandet ledde till att belgaren ville lära sig allt om den berömde konstnären (1853--1890) med det tragiska livsödet och sedermera öppnade ett museum i huset.
Det kan synas långsökt att en svensk författare, som ännu inte varit där, hämtar titeln till sin bok på platsen. Men raka rör är inte biskopens likör.
-- Vi är kastade i ett hav av mysterier, som han uttrycker det.
Det finns ingen van Gogh på Martins väggar men där-emot förtjusande teckningar av yngsta barnbarnet Elin. Farfar pekar stolt på porträtten, som visar konstnärens utveckling. På övre bilden pekar armarna ut från huvudet, på den undre finns de på ungefär rätt plats.
-- Ingen uppgift i livet är viktigare än att ta hand om barnen och forma unga människor. Det arbetet borde belönas mycket mer än vad som görs i dag.
Vad hjälper det att automatiseringen ökar och produktionstakten ständigt stegras när människan i hightech-världen är lika skröplig som tidigare?
-- För att ha nytta av obegränsad kommunikation ska man ha något att meddela. Jag gissar att hälften av informationen på internet knappast är till någon glädje.
Martin kan bara ana, eftersom han inte kopplat upp sig på nätet. Datorn fungerar mest som skrivmaskin, och produktionstakten är inget att klaga på. Men han är samtidigt noga med att inte ha för många järn i elden.
Författaren författar nya stycken och smeden smider nya saker, nya planer. Och födelsedagsbarnet ser fram mot lågmält samtal i öppet hus på lördag.
Om framtidens människa. I livets labyrint.
martin lönnebo