q Sonja Carlsson, Vadstena, har avlidit. Hon föddes 1913 och bodde i Appelby Norrgård, Hagebyhöga. Där blev hon stora-syster till tre yngre syskon.
Familjen präglades av ett genuint hantverksintresse. Kärleken till handens arbete blev hennes yrke. Efter att hoppat över klasser i folkskolan började hon på samskolan i Vadstena. Där tog hon realen som enda flickan i gruppen.
Efter utbildning till hemslöjdskonsulent och vävlärare arbetade hon bland annat som konsulent på hemslöjden i Linköping och vävlärare vid vävlärarutbildningen på Högbo bruk, Sandviken. Med tacksamhet berättade hon att hon inte sökt utan rekommenderats till sina tjänster.
Som lantbrukardotter lärde sig Sonja tidigt värdesätta och ta hänsyn till naturen och dess skönhet. Intresset för naturen och blommorna följde henne hela livet. Hennes stolthet gick inte att ta miste på när hon fick orkidén att blomma om med mer än 20 blommor. Hon njöt av balkongen och dess växter, som på äldre dagar ersatte hennes prunkande trädgårdar. Naturintresset och förmågan att kombinera färg och form avspeglades i vävnader, hem och klädsel, vars färgsättning ofta var jordnära. Kvalitet präglade hennes vackra hem, men också den välfyllda garderoben. Hon var 87 år när vi tittade på kläder, hon blev inte nöjd och kommenterade "jag får väl köpa en tygbit och sy istället."
Jag beundrade Sonjas nyfikenhet på livet, intresset för omvärlden, för kultur och musik. När hon var 88 år köpte hon en dator. Jag tror att hon mest använde den till musiklyssning i sitt "musikrum".
Hon hade en förmåga av det ovanligare slaget: att unna sig att ha det bra och njuta av livet. Hon visste hur hon ville ha det. Vi är många som dragit på munnen åt svaret "jag är van att befalla", när vi frågat om hon ville ha hjälp. Här kom läraren och storasystern fram.
Hennes trofasthet gav gamla och långväga vänner. "Spelgänget" från Hagebyhöga betydde mycket.
Hennes minne var utöver det vanliga, ett minne som inte avtog med åldern. När vi diskuterade sade hon: Jag vet att jag har rätt. Och naturligtvis hade hon det. Det var fascinerande att höra henne berätta om saker och minnen.
Hennes liv var rikt och åldern blev hög, men mentalt blev hon aldrig gammal. Vi är många som kommer att minnas henne och vara tacksamma för vad vi fått genom henne. Vila i frid.