När lillan kom till jorden, det var i maj när göken gol, sa mamma att det lyste, av vårgrönt och av sol.
Då naturen och grönskan var som skirast och solen värmde vår jord, då kom detta flickebarn till världen.
Visan passade in på Sonya som alltid försökte se det ljusa och bästa av allt. Även om solen skymdes ibland av sorg och ensamhet. När Gunnar gick bort var hon glad att hon hade sina barn som tröst och hjälp.
Jag är tacksam att ha haft Sonya som min vän i alla de 83 år som vi hade kontakt med varandra.