q I morgon fyller Thomas Lange 60 år. Han bor i Sjöge-stad men föddes i Stockholm, där han också växte upp och bodde under många år. Sin första kontakt med Linköping fick Thomas 1963, då han ryckte in till dåvarande T1 för reservofficersutbildning. Mellan de militära utbildningsperioderna hann Thomas även arbeta som lärare i Ljungsbro.
Universitetsstudier i samhälleliga ämnen i Stockholm och Uppsala kompletterades med högre utbildning i reklam och marknadsföring. Därmed hade Thomas Lange stakat ut den yrkeskarriär, som efter 20 år i reklambyråvärlden återförde honom till Linköping 1993. Han tillträdde då den nyformulerade befattningen som informations- och marknadschef vid VTI.
Efter tio år där har han nu blivit platsansvarig i Östergötland för Samhällsbyggnad inom ÅF-Infrateknik AB, dotterbolag till ärevördiga Ångpanneföreningen.
Ångpannor har också en annan betydelse för Thomas Lange, då han är ordförande i Museibanornas riksorganisation och aktiv inom Svenska spårvägssällskapet, som driver museispårvägen Djurgårdslinjen i Stockholm. På så sätt är kontakten med födelsestaden åter etablerad.
Födelsedagen firas med familjen och de vänner som hittar till huset på Fältgatan i Sjögestad. Där är det öppet hus under lördagseftermiddagen.
Thomas Lange 60 år
-- Om tio år ska vi ha kommit en bra bit på väg. På översiktsplanen för Linköpings kommun visas vad man kan förvänta sig i framtiden.
Liknande planer finns i många större städer i andra länder. Som informationschef på VTI har Thomas följt utvecklingen och sedan använt sina lärdomar praktiskt på sommaren.
-- Då kör jag museispårvagnen Djurgårdslinjen i Stockholm. En härlig hobby.
Har du behörighet som "riktig" förare?
-- Javisst, jag är utbildad på området. Men man måste förstås ha lokalkännedom också.
Tio år är en bra målpunkt för ett utökat östgötskt spårvägsnät. Då tycker sig Lange ha väntat nog länge.
-- Det ingår som ett viktigt led i stadsförnyelsen.
Lasarettsgatan i Linköping designas för spårvagnar och i Norrköping fungerar trafiken tillfredsställande. På Drottninggatan finns bara plats för fotgängare och spårvagnar, inga bilar eller bussar.
Tekniken går snabbt framåt, rent av raskare än fortskaffningsmedlen på Djurgårdslinjen. I framtiden, som inte är långt borta, ska Linköpingsborna både åka lokalt och fortsätta ut på stambanan i samma vagn.
-- När Ostlänken blir verklighet frigörs de andra spåren. På VTI finns en vision om att göra Östergötland till studieobjekt.
Linköping har skissat på hur spårtrafiken kan se ut. Malm-slätt station blir en knutpunkt för bland annat snabbtåg och duospårvagnar, som transporterar resenärerna vidare till universitetsområdet, Garnisonen, Universitetssjukhuset och Resecentrum. Spårvidden på de olika banorna är densamma och det finns system för att skifta strömstyrka. Dieseldrift är ett framkomligt alternativ där elen saknas.
På järnvägsnätet är maxfarten för duospårvagnar 100 km/tim, i lokaltrafik med oskyddade trafikanter är lämplig marschfart 15 km/t. Vagnarna har samma krav på trafiksäkerhet som vanliga tåg.
-- I mitt nya jobb ägnar jag mig åt förstudier kring vägar och järnvägar. Nu väntar alla på regeringens infrastrukturproposition, konstaterar Lange.
Det är en 60-åring i fin (uni)form. Vid framtida jubileum vill Thomas kunna ta spårvagnen till festen, om han så ska styra och ställa på egen hand.
Hans militära karriär då, hur artade den sig?
-- Jag utbildade mig på T1 och jobbade som reservofficer, delvis för att finansiera de andra studierna.
Thomas blev kapten i trängtrupperna men plockades bort som 55-åring. Som samhällsbyggare och spårvagnsförare är han dock långt ifrån förbrukad.
Vid reservofficersutbildningen i Linköping tyckte stockholmaren att östgötarna var väl töntiga. I dag är han gift med en östgötska, Eva från Finspång, och bor i Sjögestad. Så kan man också frigöra sig från fördomar.
Inför 60-årsdagen bytte Thomas jobb och spår och kopplade på stora ångpannan. Och nu går det som tåget.