Sportfantast av allt att döma

Linköping2005-06-02 00:00

Pierre Karlsson har sannerligen en mängd järn i elden. När han inte studerar till flygtekniker dömer han i såväl fotboll som bandy och är aktiv på många håll.

Han ger allt som back i korpfotbollslaget BK Bakfoten, svettas på gymmet eller lägger an den rätta minen under en pokeromgång med kompisarna, bland annat.

-- Jag får panik om jag inte har någonting att göra, säger han.

Det var Pierres dyra moder som tipsade Corren om hans jubileum och, hemlighetsfull som hon kan vara, förtäljde hon inte någonting om vad saken gällde.

-- Mamma sa bara: "Om någon ringer, säg bara ja." Jag trodde att jag skulle bli tvungen att hoppa fallskärm, så jag var livrädd, berättar Pierre.

När det framkom att det var en relativt stillsam intervju det rörde sig om blev han något lugnare. Helt trygg kan han dock ännu inte vara.

-- Jag har kompisar som kan hitta på vad som helst, så jag är fortfarande orolig. En kompis håller på att bygga en present. Den enda ledtråden jag har fått är att ingen har fått en liknande present tidigare. Det är lite skrämmande, säger Pierre och skrattar.

Brinner för Barcelona

Det mesta i Pierres liv kretsar kring idrott. Närmast hjärtat ligger fotboll, som han har spelat i ungefär 11 år, och bandy, som han har sysslat med nästan lika länge. Nu har hans bandyspelarkarriär dock avslutats och fotboll spelar han i den inte alltid så seriösa korpserien.

I dag är istället den seriösare delen av Pierres engagemang i dessa båda aktiviteter främst av dömande natur. Hans högsta nivå som fotbollsdomare är i nuläget division 6 och i bandy dömer han i division 2.

Men Pierres engagemang för sport sträcker sig långt bortom den egna aktiviteten. Ingenting idrottsliknande som flimrar förbi på televisionens utsändningar eller skymtas bland dagstidningarnas rubriker går hans ögon förbi. Detta gäller i synnerhet fotboll och i alldeles särskild synnerhet favoritlaget Barcelona.

-- När Barcelona vann spanska ligan studsade jag upp ur sängen av ren glädje varje morgon i en hel vecka, berättar Pierre.

Obegripligt hat

Vad det egentligen är som är så lockande med idrott har Pierre svårt att sätta fingret på. Men han har blivit som han har umgåtts.

-- I lågstadiet höll nästan alla i min klass på med någon sport, så idrottande kom naturligt för mig. Jag träffar så otroligt mycket människor genom mitt idrottande. Dessutom är det ju nyttigt att röra på sig.

För ett hjärta som är så till den milda grad fyllt med fotboll som Pierres känns det ständigt ökande domar- och supportervåldet lika smärtsamt som de värsta knivhugg.

-- Människor som slåss har inte på en fotbollsmatch att göra. Jag förstår inte varför man ska hata dem som hejar på ett annat lag än ens eget favoritlag. I min klass går det en kille som håller på Barcelonas ärkerival Real Madrid, men vi slåss inte för det. Jag tror inte att huliganerna är ett dugg intresserade av sporten. Allt de vill ha är en anledning till att slåss.

Första året på gymnasiet tillbringade Pierre på fordonsprogrammet på Ljunkan. Hans gymnasieutbildning avslutades med två år på en flygteknikerutbildning i Nyköping. Direkt efter studenten påbörjade han en påbyggnadsutbildning på samma skola. Det är i denna skolas regi som han nu praktiserar i Norrköping.

Flyg fascinerar

I juni avslutar Pierre sin praktik och efter en sommar fylld av arbete ska han i höst skriva några återstående prov. Sedan kan han stolt kalla sig flygtekniker. Som en sådan blir hans huvudsakliga uppgifter att laga och underhålla flygplan.

I likhet med hans sport-intresses ursprung är de beståndsdelar som utgjorde lågan som tände hans flygpassion okända. Icke desto mindre är Pierres fascination för de luftburna farkosterna i sanning påtaglig.

-- Jag tycker att det är så otroligt häftigt att flygplan kan flyga överhuvudtaget. Dessutom är teknologin inom flygsektorn ständigt i snabb rörelse. De tekniska nyheter som kommer till bilar har ofta funnits i flyget några år.

Under hela Pierres utbildningstid har han pendlat från hemmet i Vidingsjö i Linköping.

Hans aktiva tillvaro är inte bara av godo, åtminstone inte för hans mor, som i ett inflikande ger uttryck för en längtan efter sin son:

-- Man måste nästan boka tid om man vill prata med honom i en kvart, säger hon med ett leende.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om