-- Jag får uppleva ålderdomens ouvertyr i kretsen av de närmast sörjande. Förhoppningsvis släpper de iväg mig för en stilla vandring längs kanalen.
På dessa urgamla bankar ska jubilaren tänka djupa tankar om förlustelse, förförelse, förlösning och förgänglighet.
-- Jag älskar livet men är besatt av tidens flykt.
Försök inte inbilla honom att 60 är en gyllene medelålder. För hur många människor kommer upp i 120? Kilogram kanske och kilometer, men inte år. Det är närmast omöjligt, till och med i Storbritannien.
-- Farfar Johan Andersson, född i Västergötland 1860, hade blivit 100 om inte Alingsås Tidning hotat med en intervju. Då var han tvungen att gå och dö.
Sonsonen minns honom väl. En stillsam, skötsam och blygsam jordbrukare som kämpat på sin teg och överlevt nödåren på en diet av ägg, smör och salt.
-- Hur nyttigt är det, och hur njutningsfullt? Jag insåg tidigt att det var bättre med ett litet ordbruk.
Det har hittills blivit 15 böcker, senast "Det oändliga blå" 2003, och otaliga kåserier varje vecka Året runt. Snart dags för memoarer?
Man kan ana en antydan till pust i luren, innan 60-årsbarnet svarar med ett stänk av självironi.
-- Skriva memoarer? Har jag gjort något annat?
Som alla hans trogna läsare vet är Linköping centrum i Londonbons världsbild. Och det finns mer guld att vaska i våra viktigaste vattendrag.
-- Stångån rinner genom min själ, säger Stefan.
Tack vare sina utkikspunkter på mer betydande platser kan småstadspojken upptäcka skimrande östgötska pärlor och beskriva dem som ingen annan.
-- Alla mina Englandsår gör minnena klarare och konturerna skarpare.
Förgängelsekänslan är ingen nyhet, den har han alltid burit på. Det var nog pappa Rune, chefredaktör på Corren, som eftertänksamt noterade hur den lille gossen kring femårsdagen i augusti 1949 bekymrat suckade: "Ännu en sommar gången!"
Han var ingen rustibuss precis, inget blivande OS-hopp i gymnastik. Stefan stod ständigt sist i ledet och kom aldrig över plinten.
-- Jag fick också höra att jag var hopplöst opraktisk och trodde väl på det. Förr kunde jag bli tillintetgjord av en trasig glödlampa.
Men som den världsvane person han blivit har pojken mer och mer fått reda sig själv. I dag lyckas han ibland byta en propp i elskåpet eller vågar åtminstone göra ett allvarligt menat försök.
På andra områden betraktar sig Stefan närmast som specialist. Troligen skulle han komma på prispallen i brittiska mästerskapen i färgbandsbyten, eftersom motståndet torde vara klent. Modern teknik håller på att utrota detta hedervärda hantverk.
Som normal utlandssvensk är det viktigt att vara uppdaterad och uppkopplad. Men Andhé är inte normal, inte i den meningen. Han har varken mobil eller dator eller andra snabbkommunikationsmedel. Östgöten läser sin svenska favorittidning, på papper, med två, tre, fyra, åtta dagars fördröjning.
-- Jag missar aldrig en rad, jag lever efter den gamla sanningen att det som inte stått i Corren, det har inte hänt.
Stefan själv, det lilla formatets mästare, fortsätter att förmedla världslig småverklighet i bok- och veckotidningsform. Om han går på djupet i någon annan stad än Linköping kan det mycket väl vara Lidköping, där syster Annika är bosatt.
-- Tidigare skrev jag en bok regelmässigt varje år, men nu gör jag mitt andra uppehåll, det första kom 2002.
Läsarna får härta sig, författaren också. På ålderns höst har skrivmotståndet minskat men självkritiken ökat.
-- Det är en paradox som du nog känner igen, eller hur?
Man blir mer varsam med orden. För Stefan är det särskilt viktigt, eftersom han inte får slita ner sin käresta.
-- Denna gamla Olympia kom till mig 1974 och var säkert 20 år redan då. Tänka sig att hon fungerat tillfredsställande hela tiden och aldrig ens varit på sjukhus.
Det finns till och med färgband att köpa till den skraltiga skrivmaskinen. För säkerhets skull har dock Stefan lagt upp ett lager i kylskåpet. Inte ens i London vågar han lita på att allt får förbli såsom det alltid har varit.
Hotfulla fiender gör aggressiva attacker mot såväl skrivare som skrivverktyg. Men aldrig på en högtidsdag i en engelsk idyll. Då är det inte förgängelse som födelsedagsbarnet har i sinnet, då är det förlustelse.