q Förre överläkaren och docenten Steffan Ånséhn har efter kort tids sjukdom avlidit i en ålder av 71 år.
Steffan Ånséhn växte upp i Askersund, blev tidigt idrottsintresserad och tog på 50-talet plants inom den svenska höjdhoppareliten. Han började läsa medicin i Lund men flyttade efter en tid till Umeå och avslutade studierna där.
Han började intressera sig för mikrobiologi och inledde sin karriär som laboratorieläkare på kliniskt bakteriologiska laboratoriet i Umeå, som leddes av professor Sven Bergman.
När Sven Bergman flyttade till Linköping för att tillträda den nyinrättade professuren där följde Steffan med. Han lade ner ett stort arbete på uppbyggnaden av verksamheten vid det nya laboratoriet vid dåvarande Regionsjukhuset i Linköping. Han intresserade sig tidigt för klinisk mykologi, det vill säga läran om sjukdomsorsakande mikroskopiska svampar och disputerade 1974 på en avhandling om bestämning av svampars känslighet för olika svamp-antibiotika.
Med tiden blev Steffan en auktoritet inom mykologi, framför allt sedan han inlett samarbete med svamplaboratoriet vid Mayokliniken i USA. Steffan var under många år även styrelseledamot i Svensk sällskap för klinisk mykologi, där han var en stöttepelare.
Han var även med och utvecklade en ny metod att påvisa bakterier och mikroskopiska svampar i samarbete med Försvarets forskningsanstalt. Inom ramen för denna forskning var han handledare i doktorandprojekt.
Efter några år övertog han chefskapet för Linköpingslaboratoriet och var klinikchef där fram till 1991. Som chef var han mycket uppskattad av personalen och av vänner och kolleger på sjukhuset.
Vid sidan av sitt professionella liv hade Steffan ett stort konstintresse och han utvecklades med åren till en talangfull och hängiven amatörkonstnär. Hans artistiska begåvning fick ett unikt utlopp under hans aktiva tid som klinisk mykolog genom att han ytterst elegant lyckades teckna de konstfulla och fascinerande mikroskopiska strukturer och formationer, som svamparna visar. Dessa bilder har sedermera prytt de internationella mykologikongressernas vinjettsidor.
Efter pensioneringen 1997 lade Steffan mykologi och bakteriologi på hyllan och kunde få fritt utlopp för sina många intressen och ägna sig åt familj, måleri och inte minst sitt fina ställe vid Sätravallen med det passande namnet Solklint. Denna tillvaro avbröts allt som oftast av många och långa resor, då han med sin Anita reste till de mest skiftande och avlägsna ställen på jordklotet. Tyvärr blev denna pensionärstillvaro kort.
Vi kamrater inom mikrobiologin saknar Steffan som vän, chef och kollega och minns honom som den försynta, okonventionella och hjärtegoda människa han var. Våra tankar går till Anita och barnen med familjer.