Stig Sandström bor fortfarande kvar i Kisa och firar den 25 april sin 90:e födelsedag. Sist i syskonskaran på nio barn, fem flickor och fyra pojkar, såg han hur bröderna en efter en försvann till Lund för att studera. Men han kände aldrig någon avund.
-- Nej, jag hade ingen lust att läsa utan var mer praktiskt lagd.
Född och uppvuxen i Garvarns hus nära Kisaån blev Stig Sandström snart bekant med skinn och läder. Pappa Gustaf Wilhelm övertog garverirörelsen och drev också skoaffär. År 1923 flyttade både familj och butik till ett nybyggt hus, fastigheten London, vid Storgatan.
-- Och då fick jag som grabb rycka in ibland. En eftermiddag när jag var tolv år kom jag hem från skolan. Pappa hade just upptäckt att han glömt att skicka ett paket läder till Malexander. I stället bad han mig att cykla ut med paketet. Det var sju mil på krokiga grusvägar, men det gick.
Stig Sandström tyckte mycket om att idrotta. Nio år gammal var han med vid Kisa skidklubbs första sammanträde och stod också på startlinjen vid klubbens premiärtävling. Ännu i dag minns han den en mil långa banan i backarna strax öster om Kisa.
Men idrotten framför andra var ändå paddling.
-- Vintern 1931 byggde jag en kanot i trä med två sittbrunnar. Tillsammans med en kamrat paddlade jag sedan från Kisaån till Linköping, ut i sjön Roxen mot Norsholm och vidare mot Söderköping. Sedan bar det i väg förbi Stegeborg och Gamleby till Västervik.
Stig Sandström berättar med stadig röst och plockar fram den ena minnesbilden och historien efter den andra. Utan minsta tvekan. Som när han som tioåring 1922 blev vittne till den prominente jägmästare Erik G:son Hjorts sista resa.
-- Jag var redan på plats vid Starberget när begravningsföljet med hästar kom från kyrkan. Kryptan vid foten av berget var öppnad och där inne stod hans hustrus ekkista. När Hjorts kista var på plats sattes kryptan igen med sten.
1929 överlät Gustaf Wilhelm Sandström sin skoaffär till Stig och hans bror Berndt. Och sedan dess har Stig varit rörelsen trogen. Lika trogen som mot sin hustru Evy som han gifte sig med 1948. Snart föddes sonen Arne och senare också Lars som i dag står som ägare till skoaffären. Stig drar fortfarande sitt strå till stacken och arbetar en till två timmar varje dag med skoreparationer.
I skoverkstaden arbetade tidigare tre--fyra skomakare, men när de med ålderns rätt försvann lärde sig Stig Sandström att laga skor. I första hand tidiga morgnar och sena kvällar när affären var stängd.
En kväll blev det väldigt sent. Och hans hustru Evy, sjuksköterska till yrket, började undra.
-- Hon hittade mig i verkstaden där jag satt i gaserna efter att ha sprutmålat. Då blev hon arg och sa att jag var tvungen att sluta innan jag tog livet av mig.
Men Stig blev inte svaret skyldig utan konstaterade lugnt att medellivslängden för en skomak-are är 80 år och 76 för en sjuksköterska.
-- Så jag sa att, gå du upp och lägg dig.
Och så skrattar han och säger:
-- Roligt har det varit och jag är tacksam över att få ha varit frisk och kunnat arbeta.
Trots många och långa arbetsdagar i affären och skomakeriet har Stig Sandström hunnit med ett mångårigt engagemang i Kisa Lions klubb.
-- Jag var med och startade klubben 1954 och har inte varit borta från ett enda månadsmöte. Häromkvällen var jag på det 482:a i ordningen.
När jag plockar fram kameran knäpper han översta knappen i skjortan, sätter sig till rätta på sin rollator och börja sjunga.
-- Bättre och bättre dag för dag, bättre och bättre dag för dag, bara glädje hjärtat rymmer, strunt i sorgerna och alla bekymmer ...