Stig Edlund föddes 1910 i Stockholm. Fadern, Nils David Edlund, tjänstgjorde då som officer i Stockholm och kom 1912 som major till Första Livgrenadjärregementet i Linköping, för att tre år senare bli överstelöjtnant vid det Andra. Han växte upp i ett militärhem, brodern Nils Jonas blev också sedermera överste-löjtnant vid I4.
Efter studentexamen i Norrköping 1929 blev Stig fänrik i I4 reserv 1932 och utnämndes 1942 till kapten. Han tjänstgjorde under beredskapsåren som kompanichef både på västkusten och i övre Norrland.
Stig Edlund var redan som tonåring en stark försvars-vän. Det förstärktes av upplevelserna under krigs-åren. Vid sidan av sin civila gärning som bankman följde han med stort intresse verksamheten vid regementet, så länge det fanns kvar. Han delgav sina erfarenheter och synpunkter i olika sammanhang, bland annat i Östgötagrenadjären. Han deltog förra sommaren som kransnedläggare vid regementets korumplats, då 60-årsminnet av minkatastrofen vid Palovaara uppmärksammades.
Stig engagerade sig också i det frivilliga försvarsarbetet, bland annat som ordförande i Östgöta hemvärnsförbund på 1980-talet.
Under senare år var han, trots hög ålder, men med obrutet intellekt och i god fysisk trim, flitig deltagare i de många sällskap och föreningar, där han var medlem. Det var bland andra sällskapet SHT, Wikningskommissionen, Föreningen Garnisonsmuseet och Östergötlands försvar, Hemvärnsförbundet och Stångebroklubben. Med ekorrpigg energi engagerade han sig i diskussioner i skilda ämnen. I kraft av sin höga ålder förde han som ålderman ofta ordet med välformulerad elegans. Stig var en positiv människa, också när hans vassa penna gisslade dagens konstigheter. Hans språkbehandling var egensinnigt mästerlig -- insändarna blev riktiga "Edlundare".
Vi är många Livgrenad- järer som bevarar Stig Edlund i tacksamt minne!