En legendarisk Linköpingsmusikant har slagit sin sista trumvirvel. Stig "Miggen" Larsson är borta och lämnar ett stort tomrum efter sig. Efter en längre tids sjukdom så kom hans bortgång inte helt överraskande, men när man står inför faktum blir det ändå chockartat. Redan som åttaåring hade han bestämt att han skulle bli "batterist" som det hette på den tiden. Det var innan han ens ägde en trumma att öva sig på. Då fick det duga med kakburkar, grytlock, och mammas vispar och som bastrumma tjänstgjorde en gammal resväska. Med detta som utgångsläge utvecklades "Miggen" till en mycket duktig orkestertrummis, med en stor portion råmusikalitet och en unik rytmkänsla. Under hela sin musikkarriär var han Hardes orkester trogen och framstod alltid som en härlig kompis och en uppskattad medmusikant. Det är så vi kommer att minnas "Miggen", men också för hans medryckande skratt när en rolig historia berättades, eller när en dråplig orkesterupplevelse kom på tal.
Våra tankar går också till barn, barnbarn och syster samt till Inga-Britt som stått vid hans sida under sjukdomstiden. En musikkompis är borta, men "the show must go on".