I dag känns det verkligen tomt, när en sådan nobel scoutkamrat som Stig Sandström i Kisa inte längre finns i livet. Han hörde till samma gamla generation Folkungascouter som jag och skulle ha fyllt 93 år två dagar efter S:t Georgsdagen -- alla scouters stora högtidsdag. Fråga är om inte Stig därmed var Folkungadistriktets äldste medlem.
Jag lärde känna Stig närmare på ålderns höst. Vid ett kamratligt telefonsamtal förra sommaren lät han lika vital på rösten som vanligt. Men den gången var vi överens som nu åldrade scouter: "Vi måste alltid vara redo -- för det oundvikliga uppbrottet."
Tyvärr fick jag aldrig dela scoutlivet med Stig Sandström ute i skog och mark, så vitt jag kan minnas. Men genom hans många yngre scoutkamrater i Kisa har jag fått veta att han i sin aktiva ålder var en mycket talangfull, alltid uppfinningsrik ledare. Han kunde på ett underbart sätt förena den sprittande glädjen med ett djupt allvar. För honom var det inga tomma ord, vad vi förr sjöng i scoutsången: "Var redo, när det gäller, med hjärta, håg och hand."
Med scoutbönen om dagen, som dör, och skymning, som rår, tackar jag min scoutkamrat Stig Sandström för trofast vänskap, samtidigt som jag lyser den eviga friden över hans ljusa minne.