År 1958 flyttade vi till Västra Eneby, och ganska snart kände vi oss hemma här i Kinda. En starkt bidragande orsak har varit vänskapen med Stig och Evy, som vi lärde känna genom "Bråkmakarna" -- gammel-scouterna. Stig visade sig vara en mycket framstående berättare, och framför allt om Kinda-bygdens utveckling under hela 1900-talet. Han var en av de första scouterna i Kisa och deltog bl a i den första stora världs-jamboreen i England 1929. Till skillnad från sina äldre bröder stannade Stig kvar hemma i Kisa. Redan som 11-åring fick han rycka in i arbetslivet som expedit för enklare affärer i den lilla skomakarboden i anslutning till garveriet. Han arbetade sedan tillsammans med sin bror Bernt som slutade sina medicinstudier nere i Lund för att hjälpa pappan som tidigt blev hjärtsjuk. Bröderna byggde så småningom upp den i hela Östergötland och norra Småland mycket välkända skoaffären "Skon vid Bron".
Stigs stora samhällsengagemang förstärktes genom hans arbete i frivilliga brandkåren, där han så småningom blev vice brand-chef. Hans samhällskontakter förstärktes genom medlemskapet i Kisa Lions Klubb och han var med och tog initiativ som t ex valborgsmässofirandet och Kise Marken. Vad som gjorde mycket till att jag fick så god kontakt med Stig var hans brinnande intresse för fiske, sjöfart och olika vattensporter. Här kan man säkert spåra ett släktdrag. Hans far var i unga år befälhavare på en större passagerarfarkost på Åsunden och Kinda kanal. Redan tidigt blev Stig intresserad av sjön och han byggde själv en stor och mycket sjövärdig tvåmanskanot, som han flitigt utnyttjade på de härliga vattensystemen i anslutning till Åsunden. Vårt gemensamma intresse, framför allt för kräftfiske, gjorde att vi började fiska tillsammans. Sedan kräftorna plötsligt tog slut i Gäddnäset, hans fritidshus vid Åsunden, blev det i stället kräftfiske på våra fiskevatten i Möckeln, som fortfarande har en pålitlig stam av signalkräftor. Siken under höstens lektid var spännande, men ganska kylslagen, liksom också siklöjefisket med Stigs specialskötar.
Till sist vill vi alla minnas Stig när han sjöng sina visor från Kisa-ligans glada dagar. Han var fantastisk -- versernas antal spelade ingen roll -- han kunde plocka fram varenda en ur sitt osedvanligt goda minne. Alla hans vännerna sörjer Stig i dag, men minns honom med mycket stor glädje.