Sture Fridh är död. En orienterare har passerat sista kontrollen på en bana med lätta och på slutet svåra banavsnitt och gått i mål där vi inte kan nå honom.
Vi kan inte nå honom för att tacka för allt han under sin levnad har uträttat för orienteringen i Tranås.
Redan som tonåring i Kisa kom han i kontakt med sporten och när han hösten 1954 kom till Tranås gick han med i det nyligen bildade OK Illern.
När orienterarna på 1960-talet tröttnade på generalstabens 100 000-delskartor började de rita egna kartor och här var Sture Fridh en av de mest energiska kartritarna i utvecklingen av klubbens alla kartor fram till de moderna i skala 15 000 och 10 000.
Med sina stora kartkunskaper var det ju givet att han även blev banläggare. Dels vid de årliga Illernträffarna, dels vid Smålandskavlarna 1964 och 1982 och vid många andra tävlingar.
Han fick uppleva två O-ringenorienteringar. Bland annat en av de första, den mera blygsamma 5-dagars-orienteringen 1966 som med en etapp avgjordes vid Illerstugan. 1972 hade tävlingen växt och när fjärde etappen avgjordes i Tranås var deltagarantalet 8 000 och Sture Fridh var här tävlingsledare, ett jobb som planerades flera år i förväg.
Han gillade ungdomen och var en av ungdomsled-arna i klubben och hade den stora glädjen att se en av sina adepter, Johan Ivarsson, nå världseliten.
Han var under många år en av dem som höll i den årliga Trimorienteringen, som betydde utsättandet av 50-talet kontroller i skogen.
Han var tidigt med i 50-gänget och tillsammans med två klubbkompisar startade han de så kallade onsdagsvandringarna som fortsätter och där man i våras avverkade promenad nummer 500. För detta initiativ erhöll trion av Jönköpings läns landsting Folkhälsopriset "för en långsiktig och viktig insats för att främja folkhälsan inom länet".
När de båda orienteringsklubbarna gick samman på 1990-talet och bildade SOL Tranås följde Sture Fridh lojalt med till den nya klubben och fortsatte som medhjälpare och funktionär så länge krafterna stod honom bi.
Han var givetvis invald i Smålands Skogskarlars klubb och det blev han redan 1963 och var även så kallad ålderman och fick skogskarlarnas silvermärke 1970.
Under hela denna tid har hustru Solveig troget stått vid hans sida och bistått honom när han genomförde alla de projekt han hade åtagit sig.
Vi vill tacka Sture för allt det han har betytt för orienteringen och för oss alla som var hans vänner. Saknaden är stor, men vi minns honom med tacksamhet och glädje.