Förre överläkaren, orkesterdirigenten och pianisten Sven-Gunnar Andrén har avlidit i en ålder av 90 år. Närmast sörjande är syskonbarn och -barnbarn.
Sven-Gunnar Andrén föddes i en stockholmsk lärarfamilj den 12 mars 1913 och fullföljde delvis parallellt två lärogångar som också kom att prägla hans livsgärning: 1927-34 studerade han pianospel vid Kungl Musikaliska akademiens musikkonservatorium för Lennart Lundberg och Olof Wiberg.
Redan som 15-åring 1928 framträdde han vid en elevkonsert med Tjajkovskijs Thème original et variations op. 19:6. Han fick också (som en av sex) den sparsamt utdelade belöningsjetongen 1934. Andrén fortsatte pianostudier för Gottfried Boon i Stockholm och i London för Simon Barer; han var under 1930- och 1940-talen verksam som konserterande pianist och bildade 1941 en pianotrio tillsammans med violinisten Ernst Källberg och cellisten Folke Bramme.
Detta år 1941 avlade han också med lic-examen och verkade under åren 1939-51 som läkare i Stockholm och några år i Paris. 1952 utnämndes han till klinikchef för infektionskliniken vid Centrallasarettet i Linköping och laboratoriechef vid kliniken för bakteriologiska laboratoriet (där han var verksam till 1986).
År 1950 valde Andrén ännu en musikväg, dirigentens, efter studier för Albert Wolff i Paris 1948-49 och det var följdriktigt att han 1964-86 kom att verka som konstnärlig ledare för Norrköpings symfoniorkester, som under hans tid målmedvetet utvidgade sin numerär och repertoar. Han dirigerade inte bara i hemstaden utan runtom i världen.
Sven-Gunnar Andrén fick betydande styrelseuppdrag i musiksammanhang, inte minst i Kungl Musikaliska akademien, vars ledamot han blev 1963, styrelseledamot 1964-83, vice preses 1977-83. I akademien kom han att med kraft och engagerad omtänksamhet hävda rätten till resurser och uppmärksamhet för musiklivet utanför Stockholm. Han belönades 1974 med akademiens kungliga medalj För Tonkonstens Främjande och 1983 med Litteris et Artibus.
Sven-Gunnar Andréns insatser för svensk musik var betydande. Vi skall inte heller glömma att han på sin tid var en av våra framstående pianister.
Vi som under många år i akademien i vänskap och samråd med Sven-Gunnar Andrén fått glädjen att uppleva det svenska musiklivets utveckling i medgång och motgång skall hos honom minnas hur musikaliskt konstnärskap förenats med erfarenheter och klokskap från läkekonstens värld.
Preses emeritus i Kungl Musikaliska akademien.
dess ständiga sekreterare emeriti.