q Just i dagarna har jag med förre Karlstadsbiskopen Sven Ingebrands bortgång förlorat ännu en av mina vänfasta ämbetsbröder. Han skulle den 24 augusti ha fyllt 84 år och efterlämnar nu närmast sin maka Ingegerd med familj.
Sven Ingebrand och jag lärde först känna varandra inom Svenska sektionen av Lutherska världsförbundet, där han var föreståndare för den teologiska avdelningen. Men vi fick senare ännu intimare samarbete under 1970-talet, då han tjänstgjorde som domprost i Linköping. Han hade dessförinnan gjort sig känd som framstående Lutherforskare i Uppsala, där han innehade en docentur i dogmatik med symbolik. Därför blev Sven Ingebrand ett värdefullt tillskott för hela vårt stift, både för prästerskapets fortsatta teologiska utbildning, men också för kyrkfolket i stort, särskilt som Ingebrand hade en lång erfarenhet som församlingspräst och själasörjare på ett flertal platser inom Karlstads stift. Det var också i detta stift, som han sedan fick verka närmare tiotalet år fram till sin pensionering.
Både min fru och jag var glada, att vi sedan fick uppehålla vänskapen med Sven och Ingegerd även då de lämnat Linköping. Vi glömde aldrig, när vi hade glädjen att vara tillsammans som pensionärer några sköna dagar i Portugal. Nu är både min Gun och vännen Sven borta. Frid över deras ljusa minne!
q Jan Kroon, Askeby, har fått hembud. Efter fyra år av kamp mot cancer avled han i sitt hem på morgonen den 15 juli. Lördagen den 24 juli skulle han ha firat sin 55-årsdag.
Fastän Jan under flera år har vetat att hans sjukdom var obotlig har han hela tiden utstrålat livsvilja och framtidshopp. Han har kämpat för att leva och visat tacksamhet för allt som blivit honom givet. Det har berört oss alla att se hur hela familjen har hållit samman under denna svåra tid. Deras trygga förtröstan har smittat av sig på oss andra.
Utom sitt engagemang i arbetet inom databranschen har Jan Kroon varit scoutledare. SMU-scoutkåren i Askeby bildades då han själv var i 10-årsåldern. Som vuxen har han sedan verkat som scoutledare, endast med korta avbrott när barnen var små. Det är säkert många ungdomar som minns hans underfundiga humor, hans förmåga att se och stödja varje individ och hans stora naturintresse. Han har också visat prov på sin praktiska läggning när det gällt att bygga upp och vårda församlings- och scoutgården Holmen i Askeby.
I dessa dagar av sorg och saknad vill vi i vår stora tacksamhet över allt som Jan har varit och givit omsluta hustrun Ulla och barnen Sofi, John, Sara och Simon med varm förbön och omtanke.
q Som en stilla sommarvind rycktes han plötsligt bort. Dagen före sin bortgång var Ragnar hos mig och skulle hjälpa till. Det blev hans avsked här.
Inget var omöjligt för honom. Ragnar var en duktig tekniker och stod alltid till hands när jag behövde hjälp. Han var plikttrogen och ytterst noggrann. Jag kommer att sakna Ragnar för all hjälp och alla råd jag fått av honom. Hans plats kan ingen fylla. Ser honom inte längre när han pysslade om sina rosor i sin trädgård. Nu har Ragnar, som flygare, fått flyga högre upp till ett bättre land. Jag deltager i sorgen och saknaden med hans maka Inger och hans döttrar med respektive.
q Jan har lämnat oss i tomhet och saknad. Så småningom kommer ljusa minnen att ersätta sorgen. Jan kämpade tålmodigt för att få vara kvar hos sina närmaste som var det allra viktigaste.
Vår vänskap började 1958 när Jan flyttade till Askeby med sina föräldrar. Ganska snart blev Jan en naturlig och uppskattad del av min familj. Under åren delade vi fritidssysselsättningar med scoutläger, motorcyklar, jakt och fiske. Motorcyklar la vi åt sidan för att få tid för familjen. Naturupplevelsen och den egna hunden var de väsentligaste inslagen i jakten. Scoutingen kom under åren att uppta en stor del av Jans fritid då den gav honom möjlighet att göra något för barn och ungdomar.
När vi själva bildade familj kom våra familjer att knytas till varandra som en naturlig förlängning av vår vänskap.
Viktigast för Jan var familjen och släkten. Först hans uppväxtfamilj och sedan den familj han bildade tillsammans med Ulla och nya släktingar som tillkom under åren. Det var ingen tillfällighet att Jan under de sista dagarna av sitt liv deltog i en kusinträff i Aneby. Hur Jan kunde delta där med krafter som han inte hade understryker bara hur viktiga släktbanden var för hans del.
Vi minns också när Jan och Ulla möttes. Då var livet lätt och ingen tvekan rådde om att det skulle bli de två.
Våra tankar finns hos Ulla, Simon, Sara, John, Sofie och hos Jans föräldrar och systrar.
q En god vän och tidigare granne har för alltid lämnat oss. Ast-rid drev en frisörsalong i Mjölby under lång tid och hon var min frisör i över 30 år. Vi hade våra arbetsplatser nära varandra. Astrid var mycket duktig i sitt yrke och omtyckt av alla i sin närhet för sitt glada och trevliga sätt. En äkta värmlänning, född och uppväxt i Kristinehamn.
Hon lämnar många fina minnen efter sig och hade ett hjärta av guld. Mina tankar går till Astrids båda flickor med familjer i deras sorg efter en fin och god mamma.