Carins smittande skratt var oemotståndligt för Sven. Och är så än i dag.
Svens vågor i håret var lockande för Carin. Och är det fortfarande.
I morgon, den 17 november, firar de diamantbröllop med alla sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn hemma i Skeda Udde. 20 stora och 7 små kommer att hylla det glittrande glada och lyckliga brudparet.
Carin och Sven Carlsson, som båda växte upp i Hägerstad, minns förstås sitt första möte som doftade kärlek. Det var på en missionsauktion i Oppeby 1938. Ostkakan och andra godsaker kom i bakgrunden när de fått smak på varandra.
-- Sedan var jag tärna på min systers bröllop, berättar Carin. Alla ungdomar i bygden fanns med och hurrade. Och Sven utbringade ett fyrfaldigt leve för -- tärnan!
Då, om inte förr, förstod Carin att han menade allvar. Men det skulle dröja fem år innan de unga tu förlovade sig, eftersom ett krig kom emellan. Sven tog värvning 1940, 19 år gammal. Han tillhörde de allra första volontärerna på dåvarande A 10 i Linköping, som året efter blev Lv 2. Men sedan förflyttades ynglingen till Lv 3 i Stockholm, på ansenligt avstånd från sin käresta. Carin tjänade piga hos Boklunds (möbelföretaget) med en lön på 50 kronor i månaden.
Det skickades många kärleksbrev dem emellan. Fältposten var gratis och raderna tillräckligt många för att mottagaren skulle förstå budskapet.
-- Jag hittade ingen vackrare flicka i hela Stockholm, säger Sven och blinkar finurligt.
På permissioner kom han till Linköping och bjöd Carin på Lampes konditori. "Min soldat" var flickans favorit och samtidigt en av de mest slitna skivorna i jukeboxen.
Romantiken spirade och kriget inpå knuten snarare stärkte än hotade kärleks-förhållandet. Den 24 april 1943 förlovade sig Carin och Sven på Tjällmoberget i Årteryd.
-- Jag minns när vi cyklade till Opphems station och tog tåget in till Linköping för att köpa ringar.
Paret har återvänt till sitt berg varje år för att fira och minnas. Sven tycker att platsen är nästan lika förtrollande som hans fru.
Den 17 november 1945, för 60 år sedan, var det så dags för bröllop i Hägerstads kyrka. Prosten Hjalmar Hilberts vigde Carin och Sven, och brudföljet bestod av två brudnäbbar, två tärnor och två marskalkar. Ungdomarna i bygden hade smyckat kyrkan.
Bruden bar vid klänning, krona och vit slöja och en bukett av skära rosor och fresia. Brudgummen ståtade i frack och hög hatt.
Efter den tvååriga korp-ralsskolan hade Sven Carlsson gått lantmannaskola på Lunnevad. Krigaren blev bonde och bosatte sig med sin Carin i Viksholm. Vem som hade befälet berodde helt på omständigheterna.
1949 föddes sonen Sven-Anders. Nästa hem var Mörby i Hycklinge 1949--1954, och där utökades familjen med dottern Marianne. Sedan blev det Torsåkra i Horn 1954--1963 och Siggantorp söder om Linköping 1963--1983.
I dag ägs och drivs stället av sonen Sven-Anders. Föräldrarna kan vara nöjda med det de lämnat efter sig och stolta över den moderna djurhållningen som vi nyligen skrev om i Corren.
Sommaren 1983 flyttade Carin och Sven till Skeda Udde. Där, på Sörgårdens gästgiveri, firas högtidsdagen med hela storfamiljen, bland annat sex barnbarn och sju barnbarnsbarn.
Det blir en garanterat uppsluppen bjudning. Carin smittar alla med sitt skratt och Sven är lika vågig och vågad som han alltid har varit. Efter 60 års äktenskap gnistrar det om det äkta paret. Nästan som en diamant.