Min vän Sylvia är borta, det är ofattbart att vi inte får ses mer.
När dödsbudet kom blev alla små vardagliga bekymmer så oviktiga och betydelselösa.
Sylvia var mitt i arbetslivet och spred med sitt glada och osjälviska sätt glädje till alla hon hade kontakt med. Det fanns ingen uppgift som hon lämnade halvfärdig utan hon gick med stor entusiasm in för sitt arbete.
Sylvia gjorde allt för sin familj, hon älskade sina barnbarn och njöt av att få vara tillsammans med dem och se dem växa upp.
Med stor kärlek och självklarhet blev hon "mormor Sylvia" även för mitt lilla barnbarn.
Sylvia och jag träffades nästan varje dag och diskuterade små och stora händelser i livet. Vi har haft många glada stunder tillsammans och jag kommer att sakna hennes glada skratt.
Vi planerade att vi skulle göra saker tillsammans med våra barnbarn när vi blev pensionärer om några år, men nu är Sylvias resa slut och det blir aldrig detsamma igen.
Mina tankar går med stort deltagande till Sylvias familj som alldeles för tidigt mist en kär anförvant.
Sov i ro Sylvia.