Det avslöjar den kände skribenten och samhällsbyggnadsexperten, som fortsätter att driva debatt om bostäder och stadsmiljö. I morgon fyller Olle 85 år.
-- Några vänner kommer upp och dricker ett glas vin, säger han.
Olle Bengtzon bor numera i lägenhet i Stockholm, men föräldragården i Skänningetrakten är fortfarande en central punkt i hans liv. Därifrån håller han ögonen, nästan lika skarpa som pennan, på Östergötland. Han intresserar sig särskilt för Linköpings utveckling. Vad Olle tycker, tycker om och inte tycker om får vi veta i hans krönikor under vinjetten "Synat" i Corren.
-- Det är roligt att så många reagerar på mina inlägg.
Senast skrev han om "oförlåtlig nonchalans" vid den slarviga presentationen om planerad utbyggnad på det "äntligen befriade militära övningsfältet".
-- Jag har också lämnat en artikel om turism som ännu inte publicerats.
Bengtzons synpunkter tas på stort allvar av politiker och andra makthavare, eller borde göra det. När Ingvar Carlsson var bostadsminister hade han och Olle sammanträffanden med jämna mellanrum. Men att det var inrikesminister Rune Johansson som rekommenderade honom för Stora journalist- priset har vi inte hört tidigare.
-- Planeringen i städerna är alldeles för kortsiktig. Det gäller alla, och inte bara Linköping.
Under den långa eran på Expressen lyfte Olle fram den östgötska residensstaden som något av föredöme. I motsats till andra kunde Linköping lösa trafikproblemen och expandera utan att sprängas. Bengtzon var imponerad.
-- Men senare har det inte varit lika lyckade lösningar.
Den tungrodda beställar- och utförarmodellen har han starkt ifrågasatt. "Naturligtvis försvårar den kommunikation och isolerar en styrande klick yrkespolitiker från den stora menigheten."
Som sekreterare och verkställande ledamot i Vadstena Forum (Forum för samhällsbyggande) samlade Olle Bengtzon år efter år planerare, arkitekter, byggare och politiker till diskussioner med Vadstena som utgångspunkt.
2001 fick han Correns Palmærpris, 82 år gammal. Enligt stadgarna ska priset gå till en person som befinner sig i ett "skede av aktivt skapande".
-- När någon frågar efter mina åsikter har jag svårt att säga nej.
Som tidningsman beklagar Olle att andra medier styr utbudet och att såporna får så stort utrymme i kvällspressen. Annars är han ivrig förvarare av Expressens avslöjande journalistik.
-- Att man skäller på tidningen är inget nytt. Det gjordes på samma sätt när jag började där 1951.
Olle Bengtzon visar förtroende för Corren (och vice versa). Han vill ha övergång till tabloid (mindre sidformat) så fort som möjligt.
-- I hela tidningen. Inga halvmesyrer, tack!
85-åringen har mer att granska, och gör det gärna, även om han inte rör sig lika fort som tidigare.
-- Men jag går upprätt, säger han.
Och man kan syna utan att synas.