I lördags kväll fick jag ett sorgligt meddelande. Det var Tages trofasta vän, Gun, som ringde och talade om att Tage hade slutat sin jordevandring. Det högg till i hjärtat på mig: Tage och hans hustru Gunni kom att bli ett par av mina och min make Olofs allra käraste vänner. Och ändå träffades vi ganska sent i livet, år 1989, på en resa till Gotland.
Vi fyra hann besöka varandra ett antal gånger i våra respektive hem innan den stora sorgen drabbade oss. År 1991 gick min Olof ur tiden, efter en svår sjukdom, och två år senare omkom Gunni i en tragisk olycka. Vi bägge efterlevande kände oss som "rö i vinden", men vår vänskap har bestått.
Både Gunni och Tage hade konstnärliga anlag. I mitt hem har jag vackra, svarvade ljusstakar samt en bordslampa vars fot i masurbjörk är tillverkad av Tage. Som kreativa pensionärer kompletterade Gunni och Tage varandra. Gunni hade porslinsmålning som hobby, men hon var även en duktig formgivare. Tage stod för "framtagningen", vid såg och svarv.
Tages jordeliv är nu tillända. En god, snäll och ärlig man har gått ur tiden. Han efterlämnar barn med familjer, men även sörjande vänner, dit jag själv räknar mig.