Augustin Mannerheim är infödd östgöte. Hans far som landsförvisats från Finland 1904, efter att ha motsatt sig förryskningen av ämbetsmannakåren, köpte 1907 Grensholms gård vid Roxenstranden. Åtta år senare såg Augustin dagens ljus som ende pojken bland fyra flickor.
Han kom dock delvis att växa upp i Kramfors där hans far tillsammans med affärskamrater köpt bruket.
Han minns med viss bitterhet tiden på internatskolan Lundsberg som han hela tiden ville komma ifrån på grund av den omfattande pennalismen.
Han lyckades dock till slut övertala sina föräldrar att få börja i Linköpings Högre Allmänna Läroverk.
Augustin Mannerheim blev en given medlem i sällskapet "Vitterhet och Häfd".
Han bodde hos "Lillen", lektor Nils Berner på Vasavägen och fick efter hans död en bok som fick en oanad betydelse.
--Hellquists etymologiska ordbok i vackert skinnband, säger han.
--Britas pappa var mycket skeptisk mot herrgårds-pojkar men när han fick veta att jag hade hans ordbok så var det bra.
Augstin Mannerheim är en fascinerande berättare. Han berättar om hur han anmälde sig till svenska frivilligkåren i samband med finska vinterkriget 1940 och hur han fick generalorder att infinna sig hos sin farbror marskalken Gustaf Mannerheim, senare Finlands president.
Där han fick underhålla med Brahms och Bach på flygel.
--Marskalk Mannerheim stod mycket nära min far och var ofta på Grensholm.
Vid sidan av jägmästaren Mannerheim har hela tiden poeten Augustin Mannerheim vandrat.
En teknikintresserad poet.
--Jag är mycket intresserad av uppfinningar och teknik och innovationer, försäkrar Augustin Mannerheim som byggde sin första radio redan 1923 och har fortsatt att "uppfinna".
-- När jag bröt lårbenet så ville man inte låta mig ta hem den avlånga kudde som var så bekväm att lägga under den ena benet. Jag observerade då att den såg ut som en "fender" (avlång skyddskudde i plast att hängas utmed båtskrov) jag beställde en sådan från Skeppsfourneringen i Norr-köping och den har fungerat utmärkt som kudde.
Han berättar om den Norton 500 "topp" som han körde på vägarna i Norrland när han arbetade som jägmästare.
--Den hade en fruktans-värd acceleration Jag minns en gång 1945 då jag hade Brita på bönpallen med vår dotter i Agnes i magen. I en kurva fick jag ett litet kast så att Britas ena ben pekade upp mot Polstjärnan för ett tag sedan, skrattar han.
--Men det gick ju bra.
Hans intresse för musik först på fiol, numera på klavikord eller flygel, grundades under en björnfäll under den Steinwayflygel som finns i dag i en annan del av bostaden.
Jag kommer ihåg att jag som barn låg under björnfällen och lyssnade till Brahms, Schumann och Haydn. Jag kunde noter vid åtta och skrev musik i 12-årsåldern.
-- Jag klarade inte engelskan i skolan men det ledde till att jag fick mitt stora intresse för litteratur och poesi.
Augustin Mannerheims har under åren blivit en förgrundsgestalt inom metrik, verslära.
Hans kunskap ansågs vara så stor att han 1961 kallades för att föreläsa för skådespelarna vid Norrköpings och Linköpings stadsteater i ämnet.
-- Jag föreläste och höll ett dundrande föreläsning och omedelbart efteråt kom teaterchefen fram och sade att "du är anställ i verslära".
Augustin Mannerheim talar mycket länge och engagerat om metrik.
--Den vers är död som inte har avvikelser.
Han utvecklar tanken att en vers utan avvikelser är död eftersom det är avvikelserna som uttrycksbärande. Att en yttre händelse genom noga avvägda ord i ett väl utvalt mönster skall ge en genklang i läsarens inre.
Han bevisar det för mig genom att läsa dikten om grangolvets "ögon" som stirrar på betraktaren.
Jag minns plötsligt jag hur rädd jag blev som liten när mamma tog bort mattorna för att skura trägolvet.
Hans sju diktsamlingar återkopplar till hans eget liv.
Den korta dikten om färd på isglansig sjö som beskriver hur han som jägmästare i Norrbotten mätte skog från sparkstötting.
De dikter där han sliter sig loss från "det gamla huset". Grensholm överläts till sönerna vilka inte valde att driva det vidare utan sålde det på 1980-talet.
Han läser högt och ger exempel på att dikter kan utgå från teknik. Som dikten om de som kommer tillbaka efter att ha färdats med ljusets hastighet och som inte känner igen några när de kommer tillbaka. För resenärerna har det gått bara några år, på jorden har det gått 70 år "möter ansikten hos människor jag inte kommer ihåg men känner igen".
Man kan med lite fantasi ana att de 90 kan vara en sådan tidsresa.
Augustin Mannerheim läser till slut ur senaste verket "Öppnas om natten" dikten med samma namn.
En dikt som jag instinktivt känner handlar om att bli gammal:
"Färger blir starka./ Gamla ögonlock tyngs ner,/ öppnas om natten."
90-årsdagen firas på lördag med en konsert för allmänheten i Vånga kyrka.