Den första och mest kände rektorn på Vadstena folkhögskola var bland annat pappa till flera östgötska hembygdsföreningar. Men framför allt var han far till Göran och Margaretha, som har många goda minnen från sin uppväxttid.
-- Pappa jobbade nästan jämt, men ställde upp när någon behövde honom. Han var noga med att dörren skulle stå öppen, berättar Margaretha Engman.
Som vice ordförande i det östgötska hembygdsförbundet blir hon ofta påmind om Thords bestående insatser på olika områden. Han var oerhört mångsidig och utstrålade enorm energi och arbetskapacitet.
-- Eleverna kunde komma till vårt hus i Vadstena när som helst på dygnet. Pappa hade ständig jour hela livet.
Och var han än befann sig, på föreläsningar eller andra uppdrag, var Thord angelägen om att ta sig hem på kvällen eller natten. Vid frukosten var han alltid tillgänglig för familjen.
-- Jag hade förmånen att växa upp i ett kärleksfullt hem, säger Margaretha. Mamma var pappas stora stöd, det var hon som först fick ta del av och lämna synpunkter på hans föreläsningar och radioprogram.
Alice Magnhild Wilhelmina Karlsson och Thord Axel Frithjof Lindell fanns samtidigt inskrivna i sjätte klass på Folkskollärarseminariets övningsskola. Kärleken blomstrade redan under de tre år de gick tillsammans, innan Thord började på läroverket.
Han blev student 1925 och blev fil kand 1934. Thord Lindell hade valt reallinjen som bas för väg- och vattenutbildning, men bytte teknik- och naturvetenskap mot humaniora. 1933--45 var han lärare vid Lunnevads folkhögskola och övertalades att bli Vadstena folkhögskolas förste rektor vid starten på hösten 1945.
Det gällde då att skaffa bränslelicens, läroböcker, telefoner, kartor, bokhyllor men framförallt elever förstås. Det goda anseendet speglades snabbt i ökande antal anmälningar till kurserna. "Vadstenaeleverna fick en rektor/lärare, som möjligen kunde vara grå i ansiktet av nattvak men aldrig grå i själen av brist på intresse", skriver Jan-Eskil Löfkvist i en biografi.
Den lilla samlingen, sammanställd av Föreningen Linköpings läroverkspojkar, ger en antydan om Thord Lindells skaparkraft. Han har utgivit ett 15-tal skrifter, ett par läroböcker, författat och redigerat flera krönikespel och varit flitig medarbetare i radio och i tidningar, bland annat Corren.
Trots att mycket material försvann i samband med en brand i Linköping finns det massor kvar i dotter Margarethas ägo. Det är tjocka klippböcker och ett par diktsamlingar, delvis med egna illustrationer.
-- Pappa hade många förtjänster. Han var konstnär, sångare och spelade munspel på ett medryckande sätt. Och han trodde alla om gott.
Thords kulturella gärning lever kvar i hembygdsrörelsen. Att den tog sådan fart i länet på 1940- och 50-talen var till stor del hans förtjänst. Rektorn i Vadstena satt som sekreterare i Östergötlands hembygdsförbund och låg bakom bildandet av flera föreningar.
En tung sjukdomstid under slutet av 50-talet hejdade lusten att verka och skapa. Thord Lindell gick bort sommaren 1961, nyss fyllda 57 år, och hann inte slutföra den doktorsavhandling som skulle utgjort kronan på hans digra forskning.
Så här skrev landshövding Per Eckerberg i minnesordet i Corren:
"Han var en genuin östgöte med grundliga kunskaper om sin hembygd och ovanligt stor förmåga att levandegöra sitt kunnande på ett fängslande sätt."
Margaretha Engman hedrar sin pappa på hundraårsdagen. Och läser en dikt som han skrev för drygt 60 år sedan:
Uti Östergyllens råg
blåklintsblommor lysa.
Blå som insjöns klara våg
de mot barnen mysa.
Det vår egen blomma är,
hoppets vackra färg hon bär.
Uti Östergyllen
blåklintsblommor lysa.