Tidigare var dock helgonet Knut Lavards dag den 7 januari (som det alltjämt är i Danmark), det vill säga dagen efter trettondagen. Från slutet av 1600-talet började man i svenska almanackor föra över namnet Knut till den 13 januari. Den nutida formen "Tjugondag Knut kör julen ut" är inte belagd förrän på 1700-talet.
Knutsbaler är ett societetsnöje som lever kvar i sydsvenska städer där det finns eller har funnits Knutsgillen, medeltida köpmansgillen som först grundades i 1100-talets Danmark. De uppkallades då efter den danske fursten Knut Lavard (född cirka 1096, död 1131). Numera har gillena i Sydsverige enbart sällskaplig funktion jämte viss understödsverksamhet.
Annars är Knutstraditionerna mestadels lokala och unga. I Norrland brukade ungdomarna banka med träklubbor i husknutarna I södra Sverige gjorde de knutgubbar, då en utklädd halmfigur med "pass" placerades utanför dörren hos någon granne. Passet kunde vara ett friarbrev eller innehålla erotiska anspelningar.
Allra yngst av Knutstraditionerna är julgransplundringarna. Men det är långt ifrån alla som firar. Av fem personer i Correns enkät var det ingen som skulle dansa ut julen. Två hade dock granen kvar, en hade kastat ut den, en saknade gran och en hade stoppat ner plastdelarna i källaren.
Vem Knut var kunde ingen säga säkert. Men nu vet vi det också.
(Källa: Nationalencyklopedin)