En annorlunda röst -- så minns jag Torgny Bohlins undervisning vid teologiska fakulteten i Lund i det tidiga 1960-talet. Torgny Bohlin som i dag fyller 80 år. Han skiljde sig från mängden. Mycket präglades då av debatten om kvinnliga präster. Men plötsligt öppnades en ny värld. Fokus var inte ämbete och kyrka. Något alldeles annorlunda hördes vid Torgny Bohlins föreläsningar i dogmhistoria.
Martin Luther hade föregripit Sigmund Freud. Redan hos Luther kunde man finna tydning av livet, av det omedvetna, av den outtalade ångesten, som skar av skalet i det medvetna och gjorde sig gällande i vardagen och som pockade på den rena nåd Gud ensam kunde ge.
Vi var åtskilliga som fängslades av föreläsaren. Ett nytt fönster hade öppnats. En ny tolkning gavs av en engagerad docent med insikt i både Luther och Freud. Han var en solist utan kör och utan orkester. Det hade redan Gustaf Wingren skrivit i sin recension av Bohlins Lutheravhandling "Den korsfäste Skaparen", 1952. Avhandlingen gav eko men dränktes i den kyrkopolitiskt upphetsade debatt som blossade upp kring prästämbetet. Bohlin hade i sin avhandling sökt sammanfoga bibeltolkning och Luthertolkning på ett nytt sätt. Men grundtonen var systematisk och pekade mot något nytt.
Efter forskningsarbetet med studier i Köpenhamn, Basel, Paris och Chicago kom avhandlingen att knyta an till ett internationellt forskningsläge. I Sverige blev den en udda företeelse. Bohlin sökte sig till psykoterapin och genomgick diplomutbildning som psykoterapeut. Därefter kom han till Lund som docent i dogmatik. Under sju år undervisade han blivande präster med intentionen att teologi, själavård och psykoterapi behövde integreras.
Hans långa tjänstgöring vid Bergens universitet ägnade han åt lärarutbildning med tyngdpunkt på gräns-området mellan teologi och djuppsykologi, till exempel i form av analys av Dostojevskijs romaner och Ingmar Bergmans filmer med deras brottning med gudsproblematiken.
I Linköping föreläste han 1994 över sitt älsklingsämne Luther och Freud. Han sammanfattade här sin ståndpunkt på ett koncentrerat sätt, och det trycktes i skriftserien Akademi för kyrka och kultur i Linköpings stift.
Kristus blir den sanne psykoterapeuten. Människans ångest delas av Kristus liksom av psykoterapeuten i samtalet. Den ångest som går genom jaget gör vårt medvetna jag till ett offer för vårt omedvetnas jags aktivitet. Vi är offer för en bedragare som vi bär inom oss själva. Vi utövar alla omedvetet självbedrägeri. Men vi osynliggör detta. Vi rationaliserar. Vårt samvete är det som Freud kallar överjaget. Kristus blir nu mitt verkliga jag inför Gud, mitt skuldbärande jag och mitt onda samvete, som han låter dö och slunga i havets djup.
Torgny Bohlins röst hörs ännu. Vi är alla post-freudianer. Genom hans tänkande klingar en ton av livslust.
För den som mötte honom i det tumultartade sextiotalets Lund framstår han som en spännande röst, omöjlig att glömma.