Kläder är viktiga, och vanligen önskvärda - en person utan rimlig klädsel kan verka störande och åstadkommer i alla händelser uppmärksamhet. En del vill göra just detta. Men flertalet är mer intresserade av att klä sig någotsånär hyfsat. Kläderna signalerar ett budskap till omgivningen; man visar om man har förstått att man ingår i ett sammanhang. Utpräglat annorlunda eller uppseendeväckande avvikande klädsel har gärna den som vill revoltera mot det bestående. Eller den som (vanligen felaktigt) föreställer sig att riktigt apart klädsel är detsamma som att skaffa sig en personlighet.
Klädseln ska vara hel och ren hette det alltid förr. Idag låter just den uppmaningen lite konstig, medvetna revor i jeansen är snyggt tycker många.
En smaksak eller fattigdomstecken? Ofta är vardagskläder valfria. Men de är lika ofta en anpassning till den klädkultur som råder på arbets- eller studieplatsen. Tröja och jeans brukar passa i skolan, men kostym krävs vanligen på banken.
När det är festdags blir kraven på följsamhet till det påbjudna högre även vad gäller klädseln.
Allra finast och högsta nivå är högtidsdräkt som betyder frack med vit rosett, ingen annan färg är korrekt. Vit väst är också det enda rätta och har alltid varit när det gäller fest. Svart väst hade män förr i tiden till bland annat begravning, numera endast till högst speciellt bruk såsom sammankomster där kvinnor inte förväntas närvara.
Det band som brukar finnas för att hålla ihop frackrocken i midjehöjd ska aldrig synas, det är endast ett transportsnöre och finns där för att frackrocken inte ska glida isär, eller av, under ytterplagget. Den som låter bandet vara kvar över västen kan lika gärna ha galgen kvar i rocken - helt fel alltså.
Kvinnor har till frack golvlång riktig festklänning, alltid med schal eller jacka vid kyrkbröllop. Långa handskar är en frivillig detalj som kan vara stilig men de måste ovillkorligen tas av när man äter.
Hembygdsdräkt är både helt trendigt och helt rätt just till fracktillfällen, för både män och kvinnor. Kjolen behöver inte nå till golvet, den får ha sin egen längd.
Smoking innebär smoking för män, helst med svart fluga. Glöm allt trams om att fluga och eventuell maggördel ska matcha damens klänningsfärg. Har man väst ska den vara svart eller möjligen i brokad eller annat festmaterial (mycket säker smak krävs till sådan avvikelse).
För kvinnorna gäller kort eller lång festklänning, hel eller tvådelad, på en nivå som ska vara lite mindre galafin än frackklänningen.
Finaste festbyxorna och elegant överdel passar till smoking men knappast till frack. Aldrig handskar till smoking, men fina tunna skor, hela eller sandaletter, men inte stövlar ens om de är högklackade.
Mörk kostym betyder för männen just en mörk kostym, mörkblå är den formellt korrekta, mörkgrå eller svart går lika bra. Vit skjorta hör till, sidenslips i valfri färg - aldrig vit eller svart - och svarta skor.
Kvinnor har en fin klänning, eller kjol plus överdel eller byxdress på hög nivå, alltså siden eller liknande aftonbetonat material, egentligen inte golvlång kjol/ klänning eller axelbar. Men till klädsel mörk kostym på bröllop klär många upp sig över "rätt" nivå.
Kavaj är lägsta nivån på den formella klädskalan. Det betydde mörk kostym förr och gör det fortfarande i gammaldags, supertraditionella kretsar. Helt etablerat i dag är kavaj i meningen lite enklare festklädsel: gärna mörk kostym men helt okej med annan färg, för männen, med ljus eller vit skjorta, svarta skor. Kvinnor är lite mindre uppklädda än till mörk kostym men fortfarande en bra bit över vardagsnivån.