Och det tack vare tre viktiga män i hennes liv: sonen Erik, särbon Stefan och hunden Helge.
-- Det känns som om jag hittat hem, säger Lena.
Det är också där som födelsedagen ska firas, först med de närmaste på fredag och sedan för släkt och vänner från sen eftermiddag på lördag. Då blir det öppet hus och öppen famn på Staby gård i Linköping.
-- Jag hyr ett härligt 20-talshus på en skogstomt och hoppas få köpa det.
Lena har länge varit singel, men i höstas träffade hon Honom med stort H. Nu är de särbor och provsambor och planerar att flytta ihop. Erik och Helge lär redan ha gett klartecken.
-- Efter att ha levt som ensamstående mor i många år är det skönt att dela ansvaret med någon, tycker jubilaren.
Lena har slitit hårt med olika arbeten och utbildningar och inte fått så mycket tid över till annat. Hon är född i Oskarshamn, flyttade till Åtvidaberg 1977 och kom sedan till Linköping för att stanna. Där försörjde hon sig till en början med jobb inom butiks- och restaurangbranschen.
I Correns textarkiv hittar vi en artikel från 1993, när servitrisen Lena Nilegård på sommarkrogen Stallgården väntar på bättre väder. Satsningen på "after beach" (i Linköping!) höll på att regna bort, solsängarna stod staplade i en ledsam hög på bryggan och Stångån var en bubblande vattengryta.
Lena ler åt minnet. Det har runnit mycket vatten under broarna och bryggorna sedan dess. Och 40-åringen (18 juni) har prövat på lite av varje.
Bryggorna, i munnen, kunde hon dock inte försörja sig på. Hon utbildade sig till tand-sköterska, men det var ont om arbeten. Då fick Lena bättre utdelning sedan hon fortsatt att läsa till alkohol- och drog-terapeut.
-- Men jag har god nytta av kunskaperna inom tandvården, säger hon. Jag kan ge råd när klienterna får ont i munnen.
Efter jobb på behandlings-anstalten Roxtuna finns Lena nu på privata Falkgårdens halvvägshus i Ljungsbro. Hon är terapeut och biträdande före-ståndare.
-- Vi har plats för sex boende, både kvinnor och män. De kommer till oss i slutet av behandlingen och stannar som regel några månader. Arbetet är tungt, men det finns ljuspunkter och glädjestunder också.
Lena pekar på sina kontakter med gamla interner från Roxtuna, vilka hon kan utbyta erfarenheter med och även engagera som föreläsare. En och annan seger får uppväga alla nederlag.
-- Det känns som en kick när man når framgång i arbetet.
Då blir Lena lycklig, och hennes män också. Särskilt Erik, Stefan och Helge, den sistnämnde en irish wheaten terrier som gärna firar med matte. Bland det bästa med 40-årsfester är ju alla goda rester!