Barnmorskan tog hand om nummer ett, den späda systern lades åt sidan i soffan. Hon skulle i alla fall inte klara sig. Men det gjorde hon.
-- Lilly är seg som ene, säger Vera. Det har hon alltid varit.
Tvillingsystrarna från Gammalkil, smedens små flickor, fyllde 90 år den 6 december. Vera Svensson och Lilly Kellander stöttar och beundrar varandra, även om de inte längre ligger i samma säng eller sitter i samma skolbänk.
-- Vi är lika olika som när vi föddes 1915, säger Lilly.
Vera var först och störst, en frisk krabat på två och ett halvt kilo. Troligen visste inte mamma Ida att hon skulle få tvillingar, och när lilla Lilly kom till världen tio minuter efter sin syster var det inte mycket med henne.
-- Jag vägde bara ett och ett halvt kilo, och det var ingen som trodde att jag skulle repa mig.
Emellertid inträffade ett mirakel. Med Guds hjälp och stark livsvilja klarade hon alla kriser. Lilly är fortfarande liten och tunn men stark som få 90-åringar. Hon bor på Nygatan i Linköping med en av stadens brantaste trappor, 15 steg, till sin lägenhet.
-- Det är problem att släpa upp kundvagnen, men då får jag gå flera gånger.
När Lilly bröt lårbenet för tre år sedan fick hon viss hjälp från hemtjänsten under en tid. Det dröjde dock inte länge förrän den lika spensliga som spänstiga senioren var på språng igen.
-- Flickan som kom hit för att koka gröt frågade hur mycket gryn hon skulle ta och hur mycket vatten. Efter två dagar ringde jag och sa att jag kunde göra frukosten själv.
Lilly ler och Vera skrattar. Typiskt lillasyster! Hon har aldrig varit rädd för att säga sin mening och ta snabba beslut.
-- Så var det även under vår uppväxt. Skulle vi gå något ärende och möta äldre personer gömde jag mig bakom Lilly, trots att hon var både kortare och smalare, konstaterar Vera.
De föddes i Gammalkil, sist i syskonskaran på sex barn. Pappa Karl var smed i tredje generationen och en respekterad man i socknen.
-- Han kallades fabrikör och var det väl också, påpekar Vera. Jag minns att pappa även sålde radioapparater och cyklar, märke Pilen, som han satte ihop själv. Och när det blev svart i samhället var det vår far som gick till transformatorn och fixade felet.
I smedjan ville han dock inte bli störd. Systrarna kunde tjuvkika genom dörrhålet, men längre än så vågade de sig aldrig.
-- Våra bröder fick gå in till pappa, för flickor var det alltför farligt.
Mamma Ida odlade grönsaker och andra nyttigheter till det stora hushållet, och inför varje jul slaktades grisen. Tvillingarna kommer inte riktigt ihåg när de fick sina första julklappar.
-- Det kom paket som beställdes från Åhlén och Holm. Men det blev nog inte mer än en sak var.
Vera och Lilly sov hela tiden i samma utdragssäng på övervåningen. I rummet bodde också Lina, en gammal tant som var inhyst hos dem.
-- Kommer du ihåg att hon tuggade maten åt oss när vi var små?
-- Usch ja. Och fiskleveroljan som jag fick var ännu äckligare. Kanske var det den som räddade livet på mig?
Minnena är många och starka. Tvillingarna tycker inte att de har något viktigt att berätta, men framkallade tidsbilder borde ge oss en del att tänka på i dagens överflödssamhälle.
-- Vi hade det ändå tämligen bra, konstaterar Vera.
-- Gammalkil ansågs vara en fin socken, framhåller Lilly.
Så drar hon en ramsa, som understryker påståendet: "Skeda rackare, Slaka stackare, Nykils gubbar o Gammalkils män." Pappa smeden var en aktad person, som gick på söndagspromenad med stilig käpp och prydlig hatt. Tvillingarna kände sig stolta när de fick följa med.
Skolan, sex år plus sex veckor, minns de med blandade känslor. Psalmverserna var viktigast, och båda hade lätt för att lära sig dem utantill.
-- Det största som hände var när Albert Schweitzer kom till kyrkan år 1926. Vi fick öva mycket och sjunga en psalm på tyska för honom.
Vera gifte sig med Holger Svensson, blev lantbrukarhustru och har bott på flera ställen i Östergötland, Västergötland och Småland. Hon har fem barn, elva barnbarn och tolv barnbarnsbarn.
Där ligger lillasyster i lä. Lilly har bara en son (dottern gick bort för elva år sedan) och två barnbarn. Hennes man Sture Kellander drev Björkö lanthandel i Östra Tollstad mellan 1937 och 1979, och makan tog allt aktivare del i skötseln av affären.
-- Det var roligt att ge service åt människorna i bygden.
Lilly kan få varor hemkörda i dag, men hon föredrar att handla själv på Lucullus.
Det blir en lagom tur med kundvagnen. Och de 15 höga trappstegen upp till lägenheten utgör inget större hinder.
90-åringen är liten och tunn. Men stark som sin tvillingsyster och seg som en en.
lilly kellander
Vera svensson