Två flygveteraner skall tumla om i luften. Den ene iförd mässdräkt, den andre Saab B 17 från 1942 iförd svensk flygvapenuniform.
Weikko Sunells stora kärlek är dock Draken, trots att han höll på att mista livet i den.
Weikko Sunell lämnade lagom till 60-årsdagen 1 juni 40 års flygarliv.
Han kommer likt andra "pensionärer" att "koppla av", låt vara med en mycket angenäm fritidssysselsättning. Han skall fortsätta flyga Saab B 17. Hittills är han den ende som flugit både Saabs första egentillverkade flygplan och det sista, Jas 39 Gripen.
Det började tidigt, redan i 20-årsåldern. Vi möts därför på Flygvapenmuseum där Weikko Sunells alla favoriter finns. Han har flugit nästan alla Saabplan, nio stycken.
Han suckar en aning när han ser J 29, "Flygande tunnan", som han missade. J 21, den fanns inte kvar i tjänst.
Han tittar gillande på Saab Safir.
-- Fin roderharmoni, en underbar kärra som står sig än i dag.
Han flög den 1963 under utbildningen på Ljungbyhed.
-- Man gick ju med en ständig oro att inte lyckas och få lämna utbildningen.
Weikko Sunell hade ingen anledning att oroa sig. Första jetkärran blev J 28 Vampire. Den andra A 32 Lansen under tjänstgöring på F 15 i Söderhamn.
-- Ett stort tungt plan som tack vare pilvingen hade bra flygkänsla och den var suverän att flyga lågt med.
Det blev officersutbildning och F 1 på Hässlö i Västerås. Det var där han mötte sitt livs flygkärlek, J 35 Draken.
-- Den var och är fantastisk, säger han och smeker ömt en av Drakarna utanför Flygvapenmuseum. Draken var inte omtyckt av alla. Bara av dem som kunde flyga den, säger han.
-- Det gick bara inte att flyga orent med 35:an. Man var tvungen att flyga den absolut rent, men då var den underbar med sin blixtrande acceleration.
Kärleken höll på att ta ett abrupt slut 1976 i samband med roteflygning i snöstorm (under roteflygning följer det ena planet det andra tätt). Ett nedsvep under inflygningen mot Hässlö tvingade roteettan att tända efterbrännkammaren och han räddade planet med minsta möjliga marginal.
Weikko som låg tvåa hann bara dra åt sig spaken.
-- Planet var väl nere i skogen, men jag fick upp det en bit så att det ställde sig rakt upp och så sköt jag ut mig med katapultstolen sidledes.
Normalt sett skulle han inte ha klarat sig men han sköt ut sig över ett litet berg och gled utefter sidan ned på Mäklarens is.
-- Tyvärr slog jag i ganska ordentligt i berget när fallskärmen började pendla och slog mig ganska ordentligt. Efteråt är jag tacksam för den utbildning jag hade, jag sköt mig helt på instinkt, jag tänkte inte en enda sekund.
Efter några månader på sjukhus var Weikko Sunell i luften igen och fortsatte flyga Draken. Han avancerade också i utbildningen och fick som blivande divisionschef flyga alla plan i svenska försvaret.
37 Viggen är stor och mäktig men flygaren Weikko Sunell har blandade känslor.
-- Ett fortfarande högklassigt vapensystem men som flygplan mest plattform
Karriären gick vidare via militärhögskola tills han fick chansen att bli provflygare på Saab och flyga Gripen.
Första flygningen var efter 700 timmar i simulator "ingen sensation".
-- Gripen kan inte jämföras med något jag flugit tidigare. Så lättflugen och sådan flygkänsla. Den påminner om 35:an men där var det förarens känsla som var mer avgörande.
Saab 340, Saab 2000 på vilken han var chefsprovflygare, noterades i hans flygdagbok.
Ändå menar han att provflygningarna med Saab 340 och 2000 var tuffare än någon tror.
--Vi flög ju nästan alla proven på bara en motor.
När en Saab B 17, Saabs första plan, renoverades till flygskick blev Weikko Sunell den ene av de två piloterna.
Som nybliven "pensionär", flygare pensioneras vid 60, väntar mycket B 17-flygning.
Veteranen skall vädras på många flygevenemang i gungor, loopingar och långsamma rollar.
-- Det är ett plan som är förvånansvärt bra med tanke på att det är 60 år sedan det konstruerades.
Och är det inte flygväder blir det båt med golfbagen i.
Bästa flygminnet?
Weikko Sunell tänker och någonstans i ögonen tänds en liten eld:
-- Sista passet med 39:an, då jag fick gör vad jag ville med 39:an i solnedgången eller var det ...?
Weikko Sunell tvekar.
-- Första gången jag flög ensam i ett segelflygplan. Den känslan tror jag inte kan beskrivas. Jag kommer ihåg hur jag satt och skrålade den italienska schlagern på modet, "Volare" (Jag flyger).
På lördag blir det 60-årskalas på mässen på F 1 och extra uppvisning med B 17.
-- Och jag skall givetvis flyga i mässdräkt (flygarnas högtids-uniform).