Vad är meningen med livet? Finns det någon mening med livet? Stora frågor leder lätt till högtravande diskussioner och ganska banala svar.
Hélène Kugelberg, Sophie Simmons, Olle Fredholm och Gustaf Blomqvist aktar sig noga för klassiska klichéer, men ramlar titt som tätt på dem ändå. Kanske är det just de som är svaren?
Vi börjar diskutera något som alla är överens om, betydelsen av en familj och kärlek människor emellan.
Gustaf: -- Man behöver sällskap, man är inte lycklig ensam i längden.
Sophie: -- Familjen är viktig, det är ju ändå där man har sin trygghet. Men det behöver inte vara en kärnfamilj med mamma, pappa och två barn.
Hélène: -- Nej, huvudsaken är att ha någon som bryr sig. Kollektiv tror jag kan vara jättebra.
S: -- Alla behöver kärlek. Jag menar, varför söker man sig annars till varand-ra?
Är man trygg har man lättare att göra det man själv vill, vilket inte är så lite nu när gymnasietiden snart är över. Men när man hela tiden har gjort så många saker under så kort tid behöver man ett tag att varva ner och inse att man hinner ändå, tror Sophie. Sen kan man resa, se världen och så småningom skaffa jobb. Ett roligt jobb.
G: -- Om man har ett kul jobb är pengar inte så viktigt. Och nu blev det så himla klyschigt ...
Olle: -- Men samtidigt får man ju göra en fin avvägning däremellan. Man måste tjäna lite också faktiskt.
Hur mycket bör man då offra sig för arbetet?
H: -- En del blir arbetsnarkomaner och skiter i familjen. Så får det inte bli.
S: -- Är det ett roligt jobb kan man ju offra nästan allt man har, men inte hälsan.
Både Olle och Sophie pratar om tillfredsställelsen med att äntligen få någonting klart som man länge slitit med. Till det behövs en drivkraft, till exempel en förebild. Förebilder är jätteviktiga, menar Gustaf.
O: -- Fast jag har väl mer anti-förebilder, som är så som jag inte vill bli.
Huruvida vi lever för att arbeta eller arbetar för att leva låts vara osagt. Man kan finna meningen på många andra håll, som genom Gud.
S: -- Det kan vara bra med religion i vissa situationer, men jag själv ser ingen mening i att söka efter något jag inte vet finns ... Och jag tycker man gör lite lätt för sig när man svarar på frågan vad som är meningen med livet med att säga "Gud ville att jag skulle vara här".
För Hélène är det annorlunda. Hon tänker efter länge, väljer sina ord väl:
-- Om man säger så här, jag har inte riktigt kommit underfund med "min tro i tron", men jag vet att min inre röst måste komma någonstans ifrån. Det är oerhört svårt att förklara, man har det bara inom sig.
Hela hennes livssyn präglas av något slags tro, en tro på att människan kan göra någonting åt sin egoism och på en ljus framtid. Olle och Gustaf har en mer konkret syn på livet:
O: -- Man bör väl uträtta någonting vettigt och inte ta allt på så stort allvar. Då blir man bara besviken.
G: -- Att inte ångra någonting jag gjort och ingenting jag inte gjort. Jag försöker fånga dagen och leva i nuet.
Sophie har en teori om att man inte alltid kan vara rätt igenom snäll och ärlig utan att man blir utnyttjad av andra som gör allt för att få som de vill. Det är något slags överlevnadsinstinkt.
S: -- Man sätter alltid sig själv före. Så är det. Man behöver nog en liten mörk sida för att klara sig.
Alla vet att den värld vi har i dag styrs av pengar och girighet. Och vi påverkas av det dagligen, vare sig vi vill eller inte.
H: -- Om alla runt omkring en har något är det klart att man vill ha det själv. Man får status och bekräftelse. Men pengar ger egentligen inte lycka ...
S: -- Nej, men det underlättar. Jag har någon diffus bild av att om man har alla de där sakerna har man mycket roligare.
G: -- Men om man inte har något att sträva efter, vad ska man då leva för?
Kanske är det just själva strävandet efter något bättre som är meningen med livet -- att aldrig sluta lära sig nya saker och att utvecklas hela tiden. Vem vet, kanske tar livet slut just i det ögonblick man börjar bli helt nöjd.