Från väskbärare på jullovet 1963 till chef för julkortsavdelningen 2005. Inget är sig likt på Posten efter 42 år. Förutom julkorten då. Och Lennart Jakobsson.
-- Jag har alltid gillat jobbet och aldrig varit rädd för förändringar, säger han.
Lennart, som fyller 60 år i morgon, finns numera i en resurspool, som innebär att han kan sättas in på olika områden. I december basade postpoolaren för ett arbetspass med ansvar för julkorten.
-- Vi höll våra löften och var klara i god tid. Jag har inte hört några klagomål om sena leveranser.
Trots att det inte finns någon postterminal i Östergötland längre behöver inte alla julkort ge sig ut på långresor. De som stoppas i röda lådor sorteras och hanteras i anläggningen på Södra Oskarsgatan i Linköping och lämnar aldrig staden.
-- I bästa fall kan de komma fram på en dag, men det är inget vi utlovar.
Det beror lite på höjden och bredden av julkortsberget. Något har det minskat i omfång sedan Lennart gjorde entré på Posten i Mjölby 1963, men svenskarna är fortfarande förvånansvärt flitiga författare av gamla hederliga kort, med fri-märke och allt.
-- Däremot har nyårskorten, som tidigare varit så vanliga, förlorat i betydelse och popularitet.
Lennart Jakobsson har följt utvecklingen från sin post i Mjölby, Linköping och Norrköping under drygt fyra decennier. På julledigheten från skolan fick 17-åringen lov att rycka in som väskbärare åt ordinarie brevkarl.
-- Han gjorde i ordning korten, och jag cyklade ut med dem. Sedan kom killen ifatt mig. Vi var två man på turen i julveckan.
Lennart hade fått in en fot på Posten, och snart fanns den andra där också. Han gick som brevbäraraspirant, klarade proven till postiljon och har sedan verkat i olika befattningar.
-- Chaufför, lantbrevbäring, terminalsidan. Jag tycker om att vara ute och röra på mig.
I februari 1996 avvecklades terminalen i Linköping och Lennart pendlade till Norrköping under en period. Men sedan försvann terminalen där också för ett och ett halvt år sedan, och trotjänaren blev resurspoolare.
-- Vi är ett par hundra i Sverige med motsvarande tjänst, och jag tycker det fungerar rätt väl för min del. Kallelsen till jobb kommer senast klockan ett dagen före. Behöver man mig inte får jag ledigt.
Då finns det alltid något fritidsintresse att tillgodose. Lennart har familj, fru och tre barn, hus i Gällstad-Lundby och är föreningsaktiv i LGIF (friidrott) och IOGT-NTO (nykterhet).
Ingen champagne på 60-årsdagen alltså?
-- Nej, jag är principfast nykterist men för den skull ingen fanatiker. Det är upp till var och en att bestämma hur man vill leva. En familjetradition gjorde mig till godtemplare.
Lennarts föräldrar Elsa och Olle Jakobsson, 87 och 84 år, var förebilder för sonen. Morgondagens jubilar är äldst i en syskonskara på tre bröder.
Engagemanget i Linköpings friidrott har dock Lennart valt helt själv. Han halkade in på den banan via bordtennis, som klubben tidigare hade på programmet.
-- Jag kom med i LGIF redan 1963 och har varit styrelsemedlem i snart 40 år, ordförande under en period, kassör sedan 10 år tillbaka.
Omsättningen rör sig mellan en halv och en miljon kronor. Och det är stora saker i görningen. I slutet av 2007 beräknas en ny inomhusanläggning för friidrott stå klar i anslutning till Campushallen i Linköping.
-- Det är rejäl hausse för sporten och ungar köar till våra träningsgrupper.
Lika stort tryck förväntar sig inte Lennart Jakobsson att det blir under födelsedagsfirandet i morgon. Men huset är öppet och den 60-årige friidrottsbasen är startklar. Sjung bara, så kommer han fram.
Säkert som ett julkort på posten.
har den äran