När hon såg artiklarna i serien "Gravstenen" på familjesidan hörde hon av sig och berättade om en grav som särskilt fångat hennes intresse.
Förhållandevis nyinflyttad till Sya (från Stockholm för cirka tre år sedan) har hon fortfarande mycket kvar att upptäcka i omgivningarna, tycker hon, och beger sig gärna ut på kortare eller längre turer i trakten. Efter några besök på Västra Hargs kyrkogård la hon en dag märke till en gravsten som fick henne att göra efterforskningar.
Stenen är enkel - den skulle nästan kunna vara hämtad direkt från naturen - och står lite för sig mitt ute i gräset, vänd ut mot sjösidan. En buske håller vakt bakom den och graven sköts uppenbarligen, men "kanske finns inga släktingar kvar i närheten, jag har i alla fall aldrig sett några blommor vid den", säger Heléne när hon visar oss stenen.
Men så är graven också gammal, mannen som ligger här dog för i dagarna 65 år sedan. Han hette Lennart Segerqvist och blev, förstår man, bara 29 år. Förutom årtalen 1910 och 1939 är flygvapnets emblem ingraverat samt ifyllt med guldfärg. Flygvapenemblemet fick Heléne lite extra intresserad. Som leg tandsköterska arbetade hon i sin ungdom vid F8 i Barkarby och kände följaktligen många flygare.
-- När jag jobbade kunde det vara flera i veckan som omkom i flygolyckor, det var inte klokt.
Heléne var även med om nära, personliga förluster, ett år störtade såväl en kusin till henne som en pojkvän.
-- Utan sådan bakgrund kanske jag inte lagt märke till den här gravstenen.
Hon försökte först leta i landsarkivet i Vadstena men vände sig i stället till krigsarkivet i Stockholm där hon hänvisades till boken "Svenska vingar nr 4", skriven av Bo Widfäldt, och med undertiteln "In memoriam".
Här finns en förteckning över cirka 900 personer som omkommit i militära flygolyckor. Alla är dock inte medräknade: flygvapnet tillkom 1912, men listan på de omkomna börjar föras från och med 1915.
Heléne räknar i listan till ungefär 50 förolyckade under de två år hon själv arbetade inom flygvapnet.
Uppgifterna i boken verifierar inte de rykten som ännu lever om den unge mannens tragiska öde, men de förtäljer i alla fall att han var löjtnant och provflygare hos ASJA/Saab.
Den 8 april 1939 genomförde han en avancerad flygning med ett hemmabygge när övre vingparet bröts och han, enligt uppgifterna i boken, störtade över Råberga i Linköping.
När Heléne frågat människor i trakten om de känt till något om denne flygare har hon fått höra rykten om hans sista flygning, men riktigt säker har ingen varit.
Det sägs att han ska ha flugit ner över huset där föräldrarna bodde för att visa upp det plan han själv byggt och att han störtade vid tillfället. Enligt ett annat rykte ska han ha slagit ner i sjön vid kyrkan.
Ytterligen en version säger att han störtade på ett bergparti och att stenen till hans grav höggs ut ur detta.