Aktuell: Fyller 80 år den 23 mars 2002.
Familj: Maken Per avled 1996. Sönerna Per-Olof och Lars, dottern Solveig. Sonen Mats omkom i en bilolycka 1981. Sex barnbarn.
Arbete: Var anställd som förråds- och textilföreståndare på sjukhuset 1963 till 1987. På slutet arbetade hon deltid eftersom det politiska arbetet tog så mycket tid.
Uppdrag: Landstingspolitiker för centern 1966 till 1988. Första kvinnliga ledamoten i Åkerbo kommunalfullmäktige. Medlem i CKF:s styrelse och tidigare ordförande i Vists lokalavdelning av CKF. Arbetade som nämndeman för Göta hovrätt i nitton år. Tidigare ordförande i kyrkofullmäktige.
Födelsedagen: Karin Jonsson har öppet hus i Vists församlingshem söndagen den 24 mars från kl 13.
Karin har fört kampen inom centern. I tjugotvå år arbetade hon som landstingspolitiker.
Intresset väcktes hemma i småländska byn Hökhult i trakterna av Lenhovda. Karin var bonddotter och hennes far var med om att bygga Folkets hus och biblioteket i byn.
-- När jag gick på folkhögskola engagerade jag mig i SSU, men sedan gick jag över till centerns ungdomsförbund. De var bättre på att ta vara på lantarbetarnas intressen.
Så småningom blev hon lantarbetare själv, Karin. Genom en bekant träffade hon maken Per och paret drev gården Överby i Gistad. Karin hade då börjat som elev på Birgittaskolan i Linköping men fick avbryta studierna. Sjuksköters-kor fick inte vara gifta på den tiden.
I mitten på 1960-talet flyttade makarna och de fyra barnen Per-Olof, Solveig, Mats och Lars till Skog Skattegård i Sturefors. Karin engagerade sig både kyrkligt och politiskt.
-- Kvinnoförbunden förde en annan kamp än vad männen gjorde. Vi arbetade för förhållandena i hemmen. Det handlade om så enkla saker som att dra in vatten och avlopp i köket eller att ge kvinnor rätt till husmorssemester.
Karin arbetade i sociala nämnden som hade ansvar för institutioner och barnhem. Hon besökte förskräckliga ställen där utvecklingsstörda barn och ungdomar gömdes undan.
-- Det är något av det viktigaste jag var med om att förändra. Att se till att de här barnen fick det bättre.
Sociala nämnden hade även arbetsvården på sin lott, det som i dag heter Samhall. Karin var kontaktperson för en verkstad i Valdemarsvik. Det var en bit att åka, men hon kände att hon gjorde nytta.
-- Det är så viktigt att alla känner att de behövs. Ingen ska behöva ställas vid sidan av.
Det politiska arbetet handlar inte bara om att förändra. Karin tycker att hennes egna vyer har vidgats mycket tack vare politiken. Demokratin är något att vara rädd om, man kan inte frånsäga sig sitt ansvar.
Karin bor vackert i ett ombyggt gammalt brygghus utanför Sturefors. En trappa upp ligger ett gigantiskt vardagsrum med plats för en hel kör.
-- Först hade vi tänkt bygga två rum, men Per och jag sjöng i Vist kyrkokör och tänkte att vi kunde samlas här ibland.
I bokhyllorna trängs nya och gamla diktböcker med varandra. Karin är mycket intresserad av lyrik. Redan som fem-åring kunde hon läsa och inventerade bokhyllorna hemma hos mor och far. Och visst skriver hon egna alster, när hon har tid.
-- Mina barn vill att jag ska skriva dikter. Jag läste för dem när de var små, det tyckte de så mycket om.
Det är en av de första vårdagarna. I rabatten utanför huset gnistrar en liten grupp snödroppar. Grannens köttdjur råmar otåligt. I dungen tävlar talgoxarna om vem som kan kvittra högst.
Karin läser ett vårtal för mig, ett 1 maj-tal hon höll häromåret. Allt var kanske inte bättre förr. I dag finns många tekniska uppfinningar som hjälper oss i vår vardag. Men samtidigt är det så många som går in i väggen. Så många som inte ges den självklara rätten att finnas -- gamla, sjuka, barn.
-- Det är stort att få gå på jorden, säger Karin. Vi lever för varandras skull och får inte ha så bråttom.