Det långsammare tempot beror delvis på att Bernt Nordqvist sedan några år tillbaka blivit i det närmaste blind av en ärftlig ögonsjukdom. Så den vackra utsikten från lägenheten på Prästgårdsliden i Mjölby ser han inte.
-- Men jag hör den, säger Bernt. När ungarna leker i backen där borta.
Bernt Nordqvist växte upp i Norrköping på 30-talet, i de fattiga arbetarkvarteren mitt i stan. Livet var knapert.
-- Vi fick inte tigga, men fick man med sig en 25-öring när man skulle gå och handla gammalt bröd, så skulle man ha med sig den hem också, förklarar Bernt. Och så sprang vi i hamnen och letade apelsiner som de stora lastbåtarna kasserat.
Mitt under kriget, bara 16 år gammal, tog Bernt värvning i kustflottan med dispens för sin ungdoms skull. Det var fin kamratskap på pansarskeppen, men ett hårt liv. Kustflottan konvojerade handelsfartyg, och Bernt var med om både att bli beskjuten med torpeder och fälla sjunkbomber mot anfallande ubåtar.
-- Rädd var man när man skulle spränga minor. Vi rodde fram till minorna och apterade sprängladdningen på dem.
Efter kriget läste Bernt Nordqvist vidare till furir. Och så, på sommaren 1946, var det dags för det första svenska örlogsbesöket i Danmark sedan kriget. Från båten såg Bernt en sån snygg flicka på kajen. Hon hette Hedvig, och mindre än ett år senare var hon Bernts fru.
-- Under de där tre dagarna i Köpenhamn fick vi prata engelska med varandra. Jag hade aldrig hört ett ord danska.
De gifte sig i Motala, på Bernts födelsedag. Så nu när han firar 75 år är det samtidigt 55-årig bröllopsdag.
-- Vi var så unga, 19 och 20 år, att vi fick skriva till kungs. Samma år kom första barnet, en dotter. Senare utökades familjen med en son.
Bernt fortsatte i flottan, men det blev allt tyngre att vara borta från familjen så mycket. I början av 1950-talet tog han värvning i flygvapnet i stället, och hamnade efter några år som flottiljpolis på F3 i Linköping, med ansvar för bevakning och räddningstjänst. På så vis fick Bernt vara med om flygvapnets uppbyggnad från Tunnan till Viggen. Och kanske inte alltid från en så positiv sida.
-- Det var många som havererade under provflygningarna, och det var vi flottiljpoliser som hade ansvar för att få upp planet och ut piloten. Många dog i olyckorna.
Schemat som flottiljpolis gick i skift med 24 timmars arbete och 48 timmars vila. Den vilan utnyttjade Bernt till att ha en egen rörisoleringsfirma, och att jobba som bilskollärare i Motala där familjen bodde.
I slutet av 60-talet flyttade Nordqvists till Linköping, och Bernt började extraknäcka som butikskontrollant, från Tranås i söder till Oxelösund i norr.
-- Jag har minsann tagit många snattare i Mjölby, säger Bernt.
Till sist blev det ändå pensionering för Bernt, vid 61 års ålder 1988. Då hade han kaptens grad, och var chef för beredskapsplutonen på F3.
-- Vid pensioneringen flyttade vi till Spanien. Men när min ögonsjukdom gjorde sig gällande kom vi hem igen.
Men tro för all del inte att Bernt slog sig helt till ro. Nej, han och Hedvig har helt nyligen flyttat till Mjölby, efter att ha bott ett par år i Danmark.
-- Vi flyttade hem igen för vi ville vara närmare vår dotter, som bor här i Mjölby.
Och är det någon som vill ta en pratstund med Bernt, träffas han lämpligen på biblioteket där han lånar två talböcker i veckan.
Den kombinerade födelse- och bröllopsdagen firas i lugn och ro med barn, de två barnbarnen och tre barnbarnsbarnen.