Mirja Wittgren tycker om att resa och hitta på nya saker. Det vill hon fortsätta med livet i genom -- hon vägrar bli en tråkig vuxen som aldrig provar något nytt.
När Mirja Wittgren får bestämma vad hon först vill berätta om sig själv tvekar hon inte. Hon vill börja med familjen. För henne är familjen jätteviktig. Det är inte bara mamma, pappa och lillebror hon räknar in i den, utan också hennes två mostrar och deras familjer.
-- Det är en stor trygghet med familjen. Vi har många minnen tillsammans och det skulle vara ganska ensamt utan dem.
Mirja umgås mycket med familjen. De reser i världen, är ute i naturen och plockar svamp eller provar på nya sporter tillsammans. Bästa resan hittills var till Indien för fyra år sen. Familjen åkte runt till olika städer med organisation Läs och res inhemske guide och fick se mycket.
Mirja tycker det är spännande med andra kulturer, men hon trivs bra i Sverige också. För att blanda jobbar hon på fritiden i Världsbutiken. Det är affär som säljer rättvisemärkta produkter från världens mer fattiga hörn. Rättvisemärkt innebär bland annat att arbetarna som gör produkten har skäliga löner.
-- Jag är butiksvärd och berättar om produkterna. Men jag vill inte vara engagerad och duktig.
Det finns så många som gör så mycket mer, menar hon, och påpekar ytterligare en gång att hon inte vill framstå som engagerad. Hon vill ogärna bli placerad i något annat fack än Mirja-facket.
-- Alla brinner för något, men vissa saker anses bättre än andra. Jag tycker inte man ska bry sig om det, utan engagera sig i det man tycker om och känner är viktigt.
Hon citerar en intervju hon läst någonstans:
-- Man ska brinna för något, men man ska inte brinna upp.
Mirja har inget emot att berätta om bra saker med sig själv, men hon vill gärna prata om sina dåliga sidor också. Hon tycker att intervjuer av den här typen annars ofta bara tar upp bra saker.
När hon ska nämna sina två svagaste sidor säger hon oorganiserad och känslig. Hon stökar till det ibland och har ingen vidare ordning på sina saker. Det blir många minneslappar och utan uppmuntran gör hon inte alltid vad hon borde. Men att hon är känslig ser hon samtidigt som en av sina starka sidor.
-- Jag har svårt för att vara likgiltig och bara stirra rakt fram. Människor skulle behöva visa mer känslor. Jag tror många håller inne med sina känslor.
-- Nackdelen med att jag är känslig är att jag påverkas väldigt mycket att mitt humör. Om jag är glad tar jag ibland på mig saker som jag ångrar dagen efter. Och då och då tycker en del att jag överreagerar.
På onsdag fyller Mirja 18 år och blir myndig. Jättekonstigt tycker hon själv, hon känner sig inte myndig. Hon känner sig visserligen mogen att gå och rösta, men definitiv inte vuxen.
-- Fast å andra sidan kan jag inte säga att jag vet när man är vuxen.
Med bara ett halvår kvar i gymnasiet är framtidsplan-erna många. Hon trivs i skolan och vill gärna plugga vidare, men innan dess vill hon göra mycket: ut och se världen, vara volontär -- och lära sig vågsurfa.
-- Jag tycker det ser jätteroligt ut att vågsurfa. Bara jag får med mig någon vill jag åka till Biarritz i Frankrike och lära mig, med undanflykten att jag ska träna på franskan.
Vad hon senare ska plugga vet hon inte. Det viktiga är att det är något intressant och att jobbet det resulterar i har med människor att göra. Även när hon fått jobb och familj, vill hon fortsätta att resa och göra annat hon tycker är roligt.
-- Jag hoppas att jag inte blir en tråkig vuxen som säger "jag kan inte prova det här". Jag vill inte vara självupptagen, utan hinna blicka ut mot världen och bidra till att den blir trevligare.