En av svensk idrotts största kämpar har lämnat oss idrotts-kamrater i sorg och saknad. Jag lärde känna Walter Jagbrant under militärtjänsten redan vid 1940-talets slut, då han var löjtnant på T 1 i Linköping. Vi kom senare att bilda lag i terränglöpning och vann DM för IFK Linköping.
Vi tränade hårt flera gånger i veckan. Det resulterade i en stor framgång för Linköpings garnison i militärstafetten i Stockholm. En ännu större framgång för Walter blev andraplaceringen i den militära VM-femkampen i Antibes, där han pressade en av Frankrikes bästa löpare ända fram till målsnöret i 30 graders värme.
Men bandysporten skulle bli hans livsverk. Walter förde ut bandyn i världen, tränade klubblag och landslaget och spelade själv för Derby. Han personifie- rade den svenska militär- och officersutbildningen, som kom att bilda skola för många av svensk idrotts ledargetsalter under 1940-talet och framåt.
Svensk idrott och särskilt bandyn kan tacka Walter för vad han åstadkommit. Vi idrottsgrabbar och flickor i Linköping och Östergötland samt regements- och garnisonskamrater kommer aldrig att glömma honom. Våra tankar går i denna stund till hans närmaste.