På tisdag, den 1 november, fyller Wivan Pettersson 70 år. Hon bor med sin nuvarande man Åke Käller i Kisa sedan i våras.
Wivan föddes som den yngsta av fem syskon på östgötaslätten, i Västerlösa, Haddorp. Hennes föräldrar, Elvira och Einar Karlsson, hade hönseri med många raser av hönsfåglar.
När Wivan var 18 månader gammal flyttade familjen till gården Ö i Kisa socken. Skolan låg i Mjörsefall, cirka tre kilometer från Ö, där hon gick i sju år. Konfirmationen skedde i Kisa kyrka 1949. Skolköket varade i några veckor och fanns i Stjärneboskolans källarvåning. Under den tiden fick Wivan bo kvar i Kisa. Men på eftermiddagarna var hon och diskade på Ruchmans café för en lön av en krona om dagen. Det var hennes fars omsorg att flickan inte skulle "ränne kring på Kise gater" på eftermiddagar och kvällar.
Nyfiken på livet blev hon mamma tidigt och gifte sig, flyttade till Kisa samhälle och fick tre pojkar. Tillsammans med sin man byggde hon ett hus på Linnégatan.
Allt eftersom barnen växte upp började Wivans yrkesliv ta form. Första försöket blev att fortsätta med diskandet på Ruchmans café. På Holmströms pensionat blev det också några dagsverken. Bädda sängar och städa ett rum fick ta 20 minuter.
Karl-Einars kiosk på Storgatan, då en liten fyrkantig byggnad, blev nästa anhalt. Sedan byggdes en ny på andra sidan (som nu kallas Almas kiosk). Där jobbade Wivan tills hon i slutet av 60-talet kom in på "Hålkort", en stansningsfilial till Postgirot. Hon var kvar till nedläggningen 1978 och gick då över till Posten i Kisa, först som brevbärarvikarie och sedan som lantbrevbärare. 1984 flyttade Wivan till Nässjö och fick arbete på Posten: först postsorteringen, därefter etikettsenheten och så lantbrevbäringen. 1995 fick hon avtalspension från Postverket och avtackades med medalj för "förtjänstfulla insatser".
Wivans stora hobby under alla år har varit vävning av mattor, dukar, gardiner och plädar. Hon gick på sommarkurser i vävning på Sörängens folkhögskola och senare ledde hon själv kurser inom SKS i Malmbäck.
Wivan trivdes inte med att vara hemma som pensionär utan övertog 1996 en barnklädesaffär, döpte om den till Wip-butiken och utökade utbudet med väv-alster. Sedan flyttade hon verksamheten till Storgatan 60 och döpte om affären till Vävlyan. Företaget lades ner efter något år. Men fortfarande måste det finnas en vävstol i Wivans närhet för att hon ska trivas.
Våren 2005 flyttade hon tillsammans med sin nuvarande man Åke tillbaka till Kisa. 70-årsdagen firas med öppet hus för nära och kära.