I skymningen på påskhelgens sista dag, just när våren brutit ut i strålande sol med fågelsång och livgivande förhoppningar, somnade hon stilla in, omgiven av sina nära och kära i sitt vackra hem Lilla Greby. Ett avsked värdigt hennes livsåskådning.
Vännen och partikollegan Ylva Samuelsson har allt för tidigt ryckts bort ifrån oss.
Det finns mycket vi med tacksamhet skall minnas Ylva för, både som vän och kollega. Men kanske tänker man först och främst på hennes stora intresse och engagemang och hennes sociala patos.
När jag och min fru Marianne så sent som för ett par veckor sedan besökte Ylva var fortfarande hennes livs-lust obruten trots den svåra sjukdom hon bar på. Vi pratade och skämtade och hon var som vanligt intresserad av allt.
"Tänk vad roligt", brukade hon ofta säga när man berättade om något man höll på med.
Och det var också något av det sista vi fick höra henne säga när hon bara någon vecka före sin bortgång tog en del av sina sinande krafter i anspråk för ett besök i Hangarens aktivitetshus för ungdomar. Något hon länge velat göra men inte förrän nu haft möjlighet till. Och fortfarande fanns det där. Intresset och engagemanget.
Det som så tydligt också präglat hennes breda och mångåriga politiska gärning både som kommunfullmäktigeledamot och inte minst i det ansvarfulla och tunga uppdraget som ordförande i omsorgsnämnden. Hon var en drivande kraft i arbetet med att förnya och utveckla kommunens äldreomsorg. Något hon fortfarande omnämns för med både aktning och respekt.
Att ha ett politiskt uppdrag innebar för Ylva att vara förtroendevald i ordets bästa mening,. Det var därför oerhört viktigt för henne att alltid hålla kontakten med alla dem som på ett eller annat sätt berördes av det hon satts att svara för.
Hon satte därför en ära i att alltid ställa upp i alla sammanhang där det förväntades av henne.
Det är också så vi skall minnas Ylva.
Engagerad, intresserad och ansvarsfull. Ideologiskt väl förankrad i verkligheten och den egna livserfarenheten.
Vi i centerrörelsen tackar Ylva för allt hon uträttat.
Våra tankar går nu till hennes familj som betydde så mycket för henne.
MINNESORD