Därför kan Maria Wetterstrand -- biolog, riksdagsledamot och språkrör för miljöpartiet -- sammanfatta känslorna inför 30-årsdagen i tre ord som kommer med eftertryck:
-- Det är på tiden!
För även om de flesta menar det som en komplimang när man påpekar hur ung hon är, med tanke på det förhållandevis lilla antal unga kvinnor som håller på med politik, så:
-- ... vill jag ju att man ska fokusera på det jag säger i första hand och inte på min ålder. Men det blir nog bättre med det på andra sidan 30-årsstrecket, säger Maria Wetterstrand förtröstansfullt.
Större delen av födelsedagen kommer hon att befinna sig på jobbet i riksdagen där hon har en rad möten inbokade med det parti hon som 15-åring bestämde sig för att gå med i. Ett beslut som dock omprövas årligen.
-- Man får ju en räkning en gång om året på medlemsavgiften och då brukar jag fråga mig: Är det här något jag tycker är värt att vara med i? Och svaret blir att det tycker jag, säger Maria allvarligt -- och fnissar.
Sedan hon övertog Birger Schlaugs riksdagsplats för två år sedan är hon politiker på heltid. Så var det dock inte tänkt från början. Naturintresserade Maria ville bli något med biologi. Vilket också blev huvudämnet i studierna för en magisterexamen vid universitetet i Göteborg under 90-talets senare hälft.
Det politiska engagemanget i miljöpartiet var denna tid enbart en fritidssyssla. Att hon i valet 1998, genom personval, hamnade i Göteborgs kommunfullmäktige blev därför en överraskning. Om än en positiv sådan.
-- Mitt första uppdrag som förtroendevald! Det var jätteroligt. Och jag hade gärna stannat i Göteborg, där jag trivs väldigt bra, om jag inte två år senare fått jobb i Stockholm som miljöpolitiskt sakkunnig åt partiet i riksdagen.
Ännu har Maria Wetterstrand inte ångrat att hon bytte biologin mot politiken.
-- Att vara förtroendevald av folket är ju jättehäftigt och ett något man måste ta på stort allvar.
Därmed inte sagt att hon så småningom inte byter ut politiken mot biologin. Eller någonting annat.
-- Jag tror, att om man håller på med politik alltför länge och bara umgås med politiker, finns det en risk för att man tappar energi och en del av verklighetsförankringen.
Allra roligast just nu, om man är Maria Wetterstrand, är resultatet av EMU-omröstningen. Att följa upp denna genom att fortsätta diskutera hur männi-skor ska få större möjligheter att påverka politiken framöver är också det som känns angelägnast för närvarande.
-- Det är en oerhört viktig diskussion och vi får inte tappa den nu. Jag tror att EMU-folkomröstningen åtminstone till en del var ett uttryck för att folk känner att makten kommit för långt ifrån dem.