Vi har åderlåtits i vår kamratkrets. Yngve Rudbrink har för alltid lämnat oss, nästan 82 år gammal. Sedan början av 1940-talet har kamratskapet odlats oss emellan. Militära skolor förde oss samman, då volontärgrupperna var som störst, på bland annat T1. Skolchefen Kjell Nordström lärde oss vad kamratskap kunde betyda. Kyrkoherde Torsten Dittmer försökte ge oss psykologiskt medvetande i sin undervisning.
Landstormen hade gripit tag i Yngves militära intresse i unga år. Han gjorde honnör betydligt bättre än vi andra. Marschvisorna fick en klar ton och när "ihåliga eken" passerades i södra delen av övningsfältet, marscherades det med lätta steg. Hans militära bana slutade 1944. 40 års anställning på NAF följde därpå.
Våra sammankomster och utflykter inom kamratkretsen har haft femårs intervaller alltsedan 1952. "Minnenas afton" blev då ett begrepp där Yngve ofta tog ton och var en ledande person.
Sången började få en alltmer framträdande roll hos Yngve. Som förstatenor hade han en given plats i Linköpings manskör. Framträdandet på berget i Trädgårdsföreningen blev ett återkommande framträdande. Han var under närmare 20 år ordförande i Linköpings förenade manskörer och blev även hedersmedlem i Östergötlands sångarförbund. Han levde upp vid utövande av sången i många sammanhang och organisationer. För några år sedan drabbades han av sjukdom som blev sämre då hans hustru hastigt gick bort för cirka tre månader sedan.
Våra tankar går till dottern Eva med familj och vi deltar i deras stora sorg.
Minnet av kamraten Yngve kan aldrig någon ta ifrån oss.