Den frĂ„gan stĂ€ller sig den person som tipsat oss om det hĂ€r reportaget. Om vi vill intervjua en verklig eldsjĂ€l, dĂ„ borde vi prata med pingisprofilen Leif Appelskog i Ljungsbro, tycker tipsaren. Eller âAppelâ som de flesta i bordtennisklubben sĂ€ger.
Leif Àr först lite tveksam till att vara med i tidningen. Men okej, om det tydligt framgÄr att det inte Àr pÄ hans eget initiativ. Han vill ju inte slÄ sig sjÀlv för bröstet och framstÄ som nÄn sorts hjÀlte.
Fast nog har han utrÀttat en hel del och gör det fortfarande. Framför allt har han ett nÀrmast outsinligt engagemang för sin klubb.
â Vill du veta hur mĂ„nga sponsorer vi har? Eller ska vi ta det frĂ„n början? sĂ€ger han nĂ€r vi trĂ€ffas i trĂ€ningslokalerna under vĂ„rdcentralen.
Vi tjuvstartar med sponsorerna. Leif gÄr och hÀmtar en pÀrm inne hos Margareta Gustavsson som jobbar med klubbens administration. Han blÀddrar lite och kommer fram till att Ljungsbro BTK just nu har 65 sponsorer.
Det Àr företag i trakten som Leif ringt runt till för att fÄ ett bidrag till verksamheten, litet eller stort. Sammantaget blir det ett betydande ekonomiskt tillskott.
â Mitt mĂ„l Ă€r att det ska vara billigt för den som vill spela. Alla ska kunna vara med. Och sen Ă€r det ju sĂ„ ocksĂ„ att kan man rĂ€dda en enda unge frĂ„n nĂ„t jĂ€kelskap sĂ„ Ă€r det vĂ€rt allt.
Bingolotterna Àr en annan viktig bit för att dra in pengar. Leif ser till att klubbens lotterikiosk utanför Hemköp Àr bemannad 40 veckor om Äret. Han sitter dÀr sjÀlv ocksÄ och brukar rycka in nÀr nÄgon lÀmnat Äterbud.
Sedan Àr det ju tidningen ocksÄ. Ljungsbronytt kommer ut gratis till alla hushÄll i Ljungsbro med omnejd. Och redaktören, det Àr Leif. Tre nummer per Är blir det, mer fÄr han inte göra.
â Nej, dĂ„ mĂ„ste man starta firma och sĂ„ blir det moms med i bilden. Men annonserna ger en bra slant och artiklarna handlar om folk och företagare i trakten, sĂ€ger Leif.
Han blÀddrar i senaste numret och fÄr upp en artikel om gratis sommarkollo.
â Det har vi haft flera Ă„r och det tror jag Ă€r nĂ€stan unikt i Sverige. Vi Ă€r vĂ€ldigt stolta över det. Barnen kommer hit och spelar pĂ„ förmiddagarna och sen hittar vi pĂ„ nĂ„t annat pĂ„ eftermiddagarna. NĂ„n dag brukar vi Ă„ka ivĂ€g och fiska ocksĂ„.
Leif har ett stort engagemang för de yngre spelarna och har sjÀlv uppfunnit nÄgot han kallar pingislek. Det Àr pÄ söndagsförmiddagarna hÀr i lokalen och vÀnder sig till barn upp till fem Är.
â Det började med att jag sĂ„g en mamma som spelade med en liten kille som stod pĂ„ en stol. Det tyckte jag sĂ„g otĂ€ckt ut sĂ„ jag tĂ€nkte ut den hĂ€r konstruktionen, sĂ€ger Leif och visar en ramp av trĂ€ som man kan stĂ€lla vid pingisbordets ena kortsida.
â Jag har sĂ„ mycket idĂ©er. Det mĂ„ste jag ha, annars orkar jag inte hĂ„lla pĂ„.
Leif har hĂ„llit pĂ„ lĂ€nge. Fast det började med bandy. Familjen hade inte rĂ„d med skridskor Ă„t honom sĂ„ han fick lĂ„na sin storebrors och fylla ut med nĂ„gra hopknycklade sidor av Ăstgöta Correspondenten framme vid tĂ„rna.
â Vi hade det rĂ€tt fattigt. Jag var yngst av elva syskon och delade sĂ€ng med tvĂ„ av dem. Mina förĂ€ldrar var bönder och arrenderade mark som Ă€gdes av Cloetta. De Ă€gde ju det mesta hĂ€r dĂ„. SĂ„ jag var bonnunge och det Ă€r jag fortfarande. Jag försöker ha bĂ„da fötterna pĂ„ jorden och lĂ„ter inte saker stiga mig Ă„t huvudet.
1955 bytte Leif bandyn mot bordtennisen som var nÄgot av en folksport vid den hÀr tiden. TvÄ Är senare hade han avancerat till hjÀlptrÀnare, 15 Är gammal. Och efter ytterligare ett par Är gjorde han debut i A-laget.
DÀr spelade han sÄ bra att den framgÄngsrika Linköpingsklubben Parca BoIS försökte vÀrva honom. De hade ett fÀrskt SM-guld frÄn 1957 men vad hjÀlpte det nÀr Leifs mamma sa nej.
â Hon tyckte jag var för ung och det var lĂ„ngt till Linköping.
Det gick bra för Leif ÀndÄ. Han blev snabbt duktig och har tagit diverse fina titlar genom Ären. Men nu har han lagt av med bÄde trÀnandet och tÀvlandet. SÀger han först. Sedan visar det sig att han Àr med i vartenda veteranmÀsterskap som dyker upp, frÄn SM till VM. NÀrmast vÀntar EM i Budapest nÀsta Är tillsammans med Sven-Olof Kratz som han spelar dubbel med. Leif brukar trÀna en vecka före varje tÀvling, det rÀcker.
â Men nu börjar energin ta slut. Jag Ă€r lite för gammal, sĂ€ger 75-Ă„rige Leif.
Och dÄ menar han Àven energin till allt det ideella arbete han lÀgger ned. I vintras nÀr han hade som mest att göra kom han hit till lokalen varje dag. DÄ var det nÀra att han la av.
â Men man fĂ„r ta sig samman. Nu har det lĂ€ttat lite. Min fru tycker att jag lĂ€gger alldeles för mycket tid pĂ„ det hĂ€r, och att jag Ă„tminstone borde idrotta lite ocksĂ„ nĂ€r jag Ă€ndĂ„ Ă€r hĂ€r. Men det hinner jag inte.
Lite tid över har han trots allt till sitt andra stora intresse; trÀdgÄrden hemma vid huset, dÀr han bland annat odlar egen potatis.
â Inte Ă€r det sĂ€rskilt ekonomiskt men det Ă€r roligt. Jag gillar att se nĂ€r det vĂ€xer. Jag Ă€r ju född bonnunge vet du.