Klok, stilig, elegant, rolig. Adjektivflödet kring Lill Lindfors har runnit på i snart ett halvsekel och bara tilltagit med åren. Nu fyller hon 65 år och bekymrar sig inte.
-- Ålder säger så lite om en person. Det handlar om inställning, positivt eller negativt tänkande.
Det började med Hagge Geigerts revy i Uddevalla 1961 och sen har det bara fortsatt i ett rasande tempo. De första åren med krog-shower, som programledare för Tio i topp och så var det KnäppUpp och Hasseåtage och "Nygammal vals" med Svante Thuresson i melodifestivalen.
Hon är naturligtvis djupt rotad i svenskt nöjesliv och välkänd, men be folk räkna upp hennes musik och de säger "Du är den ende". Lills signaturmelodi som dess-utom finns med på många av det ansenliga antal skivor hon släppt genom åren. Minst en om året, de flesta åren, ända sedan 60-talets början.
Och så det flitiga turnerande som inte har minskat märkbart. Det är nog ingen överdrift att lägga energisk till den där raden av adjektiv.
-- Jag jobbar mycket, men jag lever också mycket. Det finns en vitalitet i mitt jobb som ger en enorm energi. Visst kan det vara slitigt, men när det går bra är det underbart att man får tillbaka direkt från publiken.
Hon är född i Helsingfors och under uppväxten tillbringade familjen somrarna på Åland. Där fanns en ganska sträng religiös miljö som hon reagerade på redan som liten. Hon som hade Pippi Långstrump som idol och snodde mormors fönsterhakar för att få till flätorna så att de stod rakt ut, hade svårt att fördra den reaktionära miljön.
-- Redan som lite insåg jag att det var något fel på den där bigotta livshållningen som många vuxna i min barndom hade, att man la sitt liv i Guds händer och ingenting kunde göras för att ändra någonting. Jag minns så väl att jag tänkte: men kan man inte själv bestämma?
I dag beskrivs hon konsekvent som en mycket stark kvinna, ett föredöme. En beskrivning hon kan vara lite kluven till eftersom den där duktiga-flickan-stämpeln är uppfordrande och gör att hon hamnar i en kvinnofälla där hon inte tillåts samma lekfullhet och inte har rätt att göra misstag som en man. Men engagemanget går inte gärna att förbise. Hon är goodwillambassadör för FN:s barnfond Unicef, och är alltid ett givet namn på välgörenhetsgalor. De senaste åren har hon varit affischnamn i flera upprop till gagn för mogna kvinnor.
Det är faktiskt ganska sällan denna hårt arbetande artist knycker åt sig de riktigt feta rubrikerna. Lite paradoxalt är det med ett par pseudo-händelser genom åren. Den första en svensk klassiker, känd även för många födda efter året 1985 då det inträffade: den tappade kjolen i Melodifestivalen.
-- Det var min idé. Kläddesignern Christer Lindarw sydde upp klänningen. Det var uppseendeväckande och domaren tyckte inte det var roligt. Men jag skulle absolut göra det igen.
Den andra pseudohändelsen var när hon skulle sjunga i en norsk kyrka för ett tiotal år sen. Men prästen motsatte sig på grund av att hennes hesa, gutturala röst inte var passande utan föreställningen skulle få en "ångande prägel". Med andra ord, för sexig för kyrkan. Det var tramsigt givetvis och Lill skrattade mest åt händelsen.
Sedan några år bor hon tillsammans med maken Anders Byström i en gård på Öland med nära till strand-ängarna och ridningen, som tillsammans med längdskidor på vintern är fritids-intressen.
I den mån sådana behövs om man har Lill Lindfors arbetsschema med kurser i kroppsspråk och konferencieruppdrag.
Och så själva turnerandet förstås, i sommar bland annat i sällskap med Claes Crona trio och Hector Bingert.