Ska fars vuxna barn från ett tidigt äktenskap få bestämma, eller hans nuvarande sambo? Den sortens diskussioner dyker upp allt oftare hos begravningsbyråer och kyrkogårdsförvaltningar och leder till infekterade strider inför öppen ridå.
-- Det har ökat. Jag har minst ett par samtal i veckan från medlemsföretag som ber om råd i sådana konflikter, berättar Christer Gustafsson, förbundsdirektör i Sveriges Begravningsbyråers förbund (SBF).
Stockholms kyrkogårdsförvaltning har, liksom andra begravningshuvudmän i landet, en laglig skyldighet att försöka medla. Men Roland Palm, en av medlarna i Stockholm, berättar att medlingen misslyckas i fyra fall av fem.
-- Ibland har parterna varit så osams att vi fått vara flera i rummet så att de inte ska ryka ihop, berättar han.
Den formella medlingen kan bara gälla platsen för gravsättningen eller frågan om kremering eller kistbegravning. Antalet sådana medlingsuppdrag har ökat i hela landet, från 64 år 2000 till 95 under förra året, enligt en enkät från Församlingsförbundet som redovisas i Kyrkans Tidning.
Men utöver medlingarna får Stockholms kyrkogårdsförvaltning ta sig an mängder av begravningsärenden där man ger råd åt parterna eller talar om vad lagen säger.
-- Om vi har uppåt tio medlingsuppdrag per år så har vi kanske ett femtiotal rådgivningsärenden, säger Roland Palm.
I relation till de 6 500 gravsättningar som görs per år i Stockholm är tvisterna inte många, men Roland Palm är ändå bekymrad.
-- Det här är tunga ärenden. Det blir mycket känsloladdat. Ofta verkar det ligga annat i botten.
Tidigare arvstvister kan blomma ut inför ett nytt dödsfall i familjen. Ett barn som aldrig accepterat att en förälder bröt upp från familjen vill passa på att ge ett tjuvnyp åt pappas nya kvinna eller mammas nye man.
En medlare ska höra parterna och föreslå en lösning. Det kan gå ut på att bena ut snåriga släktförhållanden och komma fram till vem som har störst rätt att besluta om begravningen. Accepteras inte medlarnas förslag går ärendet vidare till länsstyrelsen.
-- Vi ska alltså bestämma vem som ska bestämma. Det är svårt, ofta står ord mot ord om vad den avlidne själv ville, säger länsassessor Ulf Andersson på länssty relsen i Malmö.
Det är vanligt, berättar han, att länsstyrelsens beslut överklagas till länsrätten som ibland kommer fram till ett motsatt resultat. Man kan gå vidare till kammarrätten, men så länge den rättsliga striden pågår kan den döde inte komma i jorden. Kvarlevorna får förvaras tillfälligt, och det kan handla om år.
-- Vi försöker ta de här ärendena med förtur, men med upprepad skriftväxling kan det dra ut på tiden, säger Ulf Andersson.
Begravningslagen ger inte mycket hjälp. Den talar om att ta hänsyn till "parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller nära anknytning".
-- Det vore bra med en tydligare lag, säger Christer Gustafsson i SBF.
Han vill ha mer handfasta svar om företrädesrätt, till exempel om nuvarande sambons vilja väger tyngre än de vuxna barnens.
Allra bäst är att tydligt dokumentera sin vilja medan man ännu är i livet. SBF har tagit fram dokumentet Önskemål inför livets slut, där man skriver ned sina önskemål om bland annat kremering eller kistbegravning, begravningsplats, ceremoni och klädsel i kistan. Där finns också utrymme för ändringar, till exempel när man fått nya familjeförhållanden.
De vanligaste tvisterna i samband med en begravning gäller dels om den döde ska kremeras eller inte, dels på vilken kyrkogård gravsättningen ska ske. Begravningsaktens utformning är den tredje stora källan till oenighet.
Obligatorisk medling gäller bara vid tvister om kremering och gravsättning. Det är huvudmannen för begravningsverksamheten (kyrkan eller kommunen) på den ort där den döde senast var folkbokförd som ska erbjuda medling.
Om medlingen misslyckas hänskjuts tvisten till länsstyrelsen. Dess beslut kan överklagas till länsrätt och därefter till kammarrätt.
Störst vikt ska läggas vid vad den döde själv har uttryckt som sin vilja. (TT)