En ögonsjukdom sätter stopp för en framgångsrik karri-är som pianist. Nu hoppas 60-årsfirande Lars Roos kunna ägna mer tid åt att komponera hemma i Los Angeles i stället.
-- Jag spelar bättre än någonsin, så visst är det synd. Men jag har ackompanjerat Birgit Nilsson och turnerat runt hela världen, så jag är väldigt tacksam för allt vad musiken gett mig.
I klassiska musikkretsar är Lars Roos utan tvekan mest känd som Birgit Nilssons ackompanjatör under hennes storhetstid. Året var 1976 och han hade gjort sig ett namn runt om i Sveriges stugor som huspianist i inte mindre än 160 direktsända program av "Kafé 18" som leddes av Agneta Bolme Börjefors.
Han misstänker att det var på det viset den stora sopranen hade fått nys om honom, när hon sökte efter en ny pianist. En morgon ringde telefonen och han fick frågan om han kunde komma och testspela i Birgit Nilssons hem.
-- Jag trodde det var ett skämt. Utan tvekan. När jag förstod att det var allvar åkte jag hem till hennes skånska hem och gjorde provspelningar i tre dagar och fick tydligen godkänt. Därifrån var det raka vägen ut på en tre månaders turné i stora konsertlokaler över hela världen. Birgit Nilsson var ju den största stjärnan på Metropolitan då och det var utsålt överallt. Enda besvikelsen är att jag aldrig fick spela på La Scala i Milano.
Om Lars Roos vid den tidpunkten var ett väletablerat namn inom klassisk musik, blev förvåningen desto större i de finkulturella kretsarna när han 1986 spelade in sin första "Örongodis"-skiva. -- Till och med skivbolaget sa "du förstör ditt rykte" och jag fick själv låna 50 000 kronor för att spela in albumet. Det är så många som var otroligt snorkiga inför det här och jag minns än vad Lasse Anrell kallade skivan: "musikalisk hjärnblödning".
Totalt 600 000 sålda exemplar av hans sex "Öron-godis"-album ändrade inte något för skeptikerna. Men Lars Roos står fortfarande i högsta grad för albumens enkla bakgrundmusik, som han kallar det.
Han har aldrig tyckt om att skilja fin musik från enkel bruksmusik. Så länge folk uppskattar musik och har glädje av den, är det mer än tillräckligt.
-- Musikant är det finaste man kan vara, tycker jag, vilken musik man spelar är mer underordnat. Jag har spelat med Elisabeth Söderström, Rolf Björling, Nicolai Gedda, Håkan Hagegård, Gitta-Maria Sjöberg, Ingvar Wixell, Tito Beltran, ja, säg vem jag inte har spelat med. Det skulle väl vara Lill-Babs eller Jokkmokks-Jocke! Men inget är "finare" än något annat.
När Lars Roos vid 50 års ålder reste på en av sina otaliga USA-resor, han har räknat in till 50-talet vändor genom åren, så var det för att träffa vänner i Las Vegas och Los Angeles. Men resan skulle bli annorlunda. På en fest i Los Angeles träffade han den filippinska läkaren Estelita och tycke uppstod. De gifte sig och sedan tio år är de bosatta i ett magnifikt hus i de välsituerade kvarteren Hancock Park i Los Angeles. Granne med Melanie Griffith och Antonio Banderas. Med trädgårdsmästare, poolskötare och allt som hör ett välordnat amerikanskt liv till.
-- Tidigare när jag bara hälsat på hos vänner, varit på trevliga fester och druckit paraplydrinkar verkade USA så lättsamt. Men när man väl bor här på heltid märker man att det är ett tuffare land att bo i än Sverige, mycket handlar om säkerhet för att känna sig trygg. Ändå måste jag säga att jag trivs här väldigt bra.
Han tillbringar mycket tid hemma i huset, särskilt som den dåliga synen förhindrar honom från att köra bil. Till gymmet som han besöker ett par gånger i veckan tar han bussen, fastän det inte är det smidigaste transportmedlet i bilstaden Los Angeles. Han ägnar gärna mycket tid i köket, matlagning är ett stort intresse.
-- Jag lagar gärna svensk husmanskost, min fru älskar när jag gör köttbullar eller gravar lax. Det mesta går att få tag på här i Kalifornien, men strömming och kalvsylta saknar jag. Det äter jag när jag åker hem på sommaren.
Augusti tillbringar han på hemmaplan. Dels i sin Stockholmsbostad och dels hälsar han på hos mamma Ragnhild, 88, i Borlänge. Några mil därifrån i lilla orten Djurås ger han också ett par konserter när han är hemma. Annars anser han att framträdandet på Stockholms konserthus i november i fjol får räknas som hans sista riktigt stora konsert.
Sin födelsedag firar han med kalas på lokal i Stockholm med inbjudna Kjell Lönnå, Kerstin Dellert, Lennart Swahn och alla andra gamla vänner.
arkivBild:Pressens Bild