Hennes röst är välkänd för alla som lyssnar på väderprognoserna i radions P1 och P4. Lisa Frost har jobbat på SMHI i nästan tolv år och är numera radioansvarig meteorolog.

När hon arbetar skift börjar hon tidigt för att hinna skriva morgonens rapporter för olika delar av landet. Tisdagen den 25 september var en sådan dag.

– Jag hade kommit till jobbet som vanligt halv fem på morgonen och förberett dagens sändningar. Kvart i sju är det en paus på tjugo minuter och jag passade på att gå på toa, berättar Lisa.

Artikelbild

| Lisa gillar klänningar från 1700- och 1800-talen.

Då hände något. Hon beskriver det som att det small till i huvudet och hon kände sig jätteliten inuti sin kropp. Något var riktigt på tok och hon låste reflexmässigt upp toadörren och gick ut till sina kollegor.

Mycket mera minns hon inte. Arbetskamraterna tillkallade ambulans och när Lisa röntgades på Vrinnevisjukhuset upptäckte man att hon hade fått en hjärnblödning.

Efter iltransport till Universitetssjukhuset opererades hon akut. Ytterligare en operation senare var läget stabilt men hon skulle få tillbringa två veckor på intensivvårdsavdelningen kopplad till slangar och instrument.

– Jag tappade all ork under den tiden. De sista dagarna kunde jag sitta lite på sängkanten men först fick de dra mig upp ur sängen. Och huvudvärken! Jag har aldrig haft en sådan huvudvärk förut.

Artikelbild

| Lisa Frost är meteorolog på SMHI och hörs ofta i radio där hon pratar väder i P1 och P4.

När vi träffas i hennes lägenhet i Norrköping har hon bott hos sin mamma Ulla en vecka och nu bor Ulla hemma hos Lisa för att vara ett stöd så här i början.

– Man inser hur skört livet är. Och hur snabbt det kan vända, säger Lisa som hade planerat både det ena och det andra för den här hösten.

Artikelbild

| Högklackade skor är en av Lisas passioner.

Lisa är nu kortklippt efter operationerna. Hon hade fått behålla håret på sidorna men tyckte det såg bättre ut om hon tog bort alltihop.

– Folk tittar och undrar väl. Inte för att jag bryr mig, men jag har alltid haft långt hår och det har blivit som en del av min personlighet. Fast jag är inte så fåfäng och det växer snart ut igen. Herregud, det är ju bara hår.

Artikelbild

| Lisa Frost älskar New York och skulle ha firat 40-årsdagen där. Om det inte hade varit för det som nästan kostade henne livet.

Nu är hon sjukskriven fram till årsskiftet. Det enda hon ska göra är att vila. Lisa blir mycket trött och sover långt mer än vanligt, men det är också det enda hon känner av så här efteråt. Det kunde ha varit värre, mycket värre. Det har hon förstått efter att ha kollat runt på nätet.

Tröttheten och en inställd resa till New York verkar rätt överkomligt i sammanhanget.

– Jag var där när jag fyllde 20, 30 och 35 och skulle ha firat 40-årsdagen där också. Det är en härlig atmosfär och trevliga människor, och jag älskar Broadway med alla musikaler. Och sen tycker jag det är fascinerande hur man trängt ihop så mycket skyskrapor på så liten yta. Jag skulle ha rest med två kompisar men nu får vi skjuta på det, kanske till i vår.

Resandet har alltid varit viktigt i Lisas liv. Film är en annan passion. Hennes bokhyllor innehåller många hundra DVD-filmer, kanske tusentals. Historiska dramer är en favorit, och science fiction. Men egentligen är hon allätare på området.

Om du fick ta med fem filmer till en öde ö?

– "Titanic"! Absolut. Jag såg den tre gånger när den kom, jag var 19 år då. Ända sen jag var barn har jag fascinerats av den där katastrofen ute på Atlanten, alla människorna som var ute efter ett nytt liv i ett nytt land. Jag tycks alltid ha dragits till katastrofer och tragedier.

Och, visar det sig, till vackra historiska klänningar. (De fyra andra filmerna glömmer vi att prata om.) Lisa har åtminstone 30 barbiedockor i klänningar från 1700- och 1800-talen som hon köpt på nätet. Och som 40-årspresent till sig själv har hon låtit en sömmerska sy upp en riktig balklänning i 1800-talsstil.

– Med ankstjärt och långt släp. Mina vänner tycker jag ska ordna en fest med lite udda kläder så jag får en anledning att ha den på mig. Vi får väl se sen när den är klar, jag vill ju att håret ska ha vuxit ut först.

Då kommer hon säkert ha på sig ett par av alla de högklackade skor hon också samlat på sig. Och nu pratar vi om decimeterhöga klackar. Några av paren står uppradade längs en vägg i vardagsrummet men de flesta, många, har hon i en garderob. Hur många?

– Alltså, jag har ju fler än nödvändigt. 30 kanske… 40? Jag är lite kort och då är det trevligt med höga klackar. Sen är det ju så att när jag blir intresserad av något, då går jag in för det till hundra procent.

Hon är uppvuxen i Stockholm med föräldrar som var läkare och sjuksköterska. Själv ville hon inte jobba i vården utan började läsa fysik i Uppsala och halkade in på meteorologi när man efter ett par år skulle välja inriktning.

Och så kom hon till SMHI i Norrköping och längtade nog hem till Stockholm lite i början men det gick över.

– Vi är ett så tajt gäng, vi som jobbar där. Det blir så eftersom nästan alla är hitflyttade.

Nu längtar hon efter att orka gå tillbaka till jobbet som hon trivs så bra med. Och att kunna resa igen, förhoppningsvis till New York med vännerna framåt vårkanten.

– Men jag måste komma ihåg att lyssna på mig själv och känna efter vad jag orkar. Sådant kommer vara viktigt efter det här som hände.