Ann-Charlott Nordmark hade humor och självironi

Ann-Charlott Nordmark

Minnesord2023-06-28 04:00

Sista gången jag pratade med Lotta var den 4:e juni. Jag ringde till henne och de övriga vännerna i vår fyrklöver för att hälsa välkommen till mig ett par dagar senare. Det blev ingen middag, för dagen efter kom det ofattbara beskedet att Lotta, som låtit så pigg och glad på söndagen, inte längre var i livet.
Vi var under många år kollegor på Elsa Brändströms skola, dåvarande komvux, och hade som svensklärare en del med varandra att göra. Riktigt nära samarbete hade jag med Lotta de sista fem åren före pensionen, då vi delade på två klasser i svenska som andraspråk. Det var både roligt och kreativt att jobba med Lotta. Att hon var en mycket omtyckt lärare var lätt att förstå. Vi började då även umgås privat med kollegorna Inger Håkansson och Kerstin Andersson.
Värt att nämna var Lottas humor och självironi och hon berättade gärna om dråpliga situationer, till exempel den gången, när hon var nyinflyttad på Kanberget. En av hennes katter, Tomas, kom inte hem på kvällen och hon ut i mörkret och ropade och lockade länge på honom. Att det var fråga om en katt kunde, de som hörde henne, väl rimligtvis inte förstå. Namnet hör ju inte precis till de vanligaste inom kattsläktet!
Förutom att ägna sin tid åt nära och kära var Lotta en aktiv pensionär, som bland annat dansade zumba, gymmade och var med i en privat filmklubb.
Hon hade verkligen mycket kvar att ge och ta av livet.
Fina vännen Lotta fattas oss i vår resterande treklöver, nu och allt framgent.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!