Agneta Larsson blev banken trogen hela sitt arbetsliv

Agneta Larsson

Agneta Larsson.

Agneta Larsson.

Foto: Eva Joelsson.

Minnesord2021-08-11 07:00

”Det är svårt att mista en vän,

Så svårt att mista en vän

Något fint går itu

Här är jag, var är Du?

Jag vill tro att vi träffas igen.

Som en fjäril som lyfter från blomman,

Som en fågel som lämnar sitt bo

Söker själen sin väg mot det höga

Så har jag hört

Så har jag lärt

Är det sant så vet Du det nu

Här är jag, var är Du?”

Gullan Bornemarks fina psalm hittar orden vi söker.

Agneta finns inte mer i jordelivet. Hon föddes i Gusum. Enda barnet. Pappan byggde fantastiska nyckelharpor på sin fritid och några av dessa behöll Agneta i sin ägo. Genom familjens båtliv hittade också Agneta den plats på jorden som senare blev hennes sommarhem i Bankeböte, en plats hon älskade och som gav henne lugn och ro. Agneta kom så småningom till Linköping. Roger och hon bildade familj. 

Agneta var en duktig tjänsteman på Östergötlands äldsta bank. Hon blev banken trogen hela sitt arbetsliv.

1972 blev vi grannar. Vi var nybyggare i Skonberga. Tomter skulle ordnas, häckar skulle sättas, barnen lekte i jordhögarna. Det var 70-tal och gillestugor som skulle inredas med gotländsk furu. Barköken hade helgjutna plastdiskbänkar och perstorpsluckor. Allt var så nytt och fint. Vänskap byggdes. Nya barn föddes som blev vänner för livet. Vi följde våra barn genom förskola och skola. Fotbollslivet hos Hjulsbro IK och samling på Skonbergaplanen. Grannar som hade gatufester och fikapauser. Barnen lekte kurragömma över tomterna. Den långa sviten av nyårs-och midsommarfiranden bröts de sista åren av sjukdom och pandemi.

Det var allt det vi pratade om vid vårt sista möte några dagar innan sjukdomen tog hennes liv. Så många år av vänskap. En länk i kedjan har brustit. Vila i frid. Våra tankar går till Roger och sönerna Anders och Rickard med familjer.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!