Anna-Lisa fick ett långt, rikt liv och fick i stort sett vara frisk. Den sista tiden blev hon hastigt sjuk och kroppen orkade inte mer.
Gemenskapen med Anna-Lisa var genom konstkurser, IM, SKUT, lunchmusik i S:t Larskyrkan, RPG och restaurangbesök och betydde mycket. Under pandemin blev det också många trevliga kaffestunder i Trädgårdsföreningen. Telefonsamtal, där vi pratade om små och stora saker var också guldkorn i vardagen.
Anna-Lisas kunnande om blommor, träd och växter var stort och något hon delade med sig av bland annat under vandringar på Öland.
Anna-Lisa hade ett positivt synsätt och tyckte, trots sin ålder, inte att det var svårt att handla med 64 trappsteg upp till lägenheten utan hiss. Med ryggsäck går det bra, tyckte hon.
Anna-Lisa talade ofta med värme om släkten på Åland och om sin bror med familj i Småland.
Vi minns Anna-Lisa med tacksamhet och saknaden är stor.