Hon saknas mig, min kära vän Gull-Britt, Gullan.
Vi lärde känna varandra 2000 då vi började arbeta i samma arbetsgrupp.
Gull-Britt var en person med stor integritet och med stor värme, humor och medmänsklighet. Hon var alltid engagerad i sitt arbete och hade förmågan att se och tillgodose andras behov, en riktigt fin socialarbetare! Vi åkte ofta på tjänsteresor tillsammans och upptäckte snart att vi trivdes ihop.
Vi började ganska snart att umgås även privat. Gull-Britt hade så mycket humor och självdistans. Hon var en fantastisk kollega och blev med tiden en mycket kär och nära vän till mig och min familj. Vi delade såväl glädje som sorg i livet och Gull-Britt var den finaste av vänner.
Hon fanns alltid där och utgjorde ett stort stöd i mitt liv. Vi ringde varandra regelbundet och samtalen blev ofta långa.
Vi gick ofta långa promenader tillsammans, Gullan älskade att gå ut och gå, och då pratade vi om allt mellan himmel och jord.
Gull-Britt hade en liten söt kisse, Lina. När Gull-Britt började bli sjuk så lovade jag henne att jag skulle ta hand om Lina om det hände Gull-Britt något. Och så blev det. I dag bor lilla Lina hos oss. Hon är i dag min länk till min fina kamrat. Önskar att Gullan kan se att kisse har det bra och trivs hos oss med våra andra missar!
Jag minns nu min kära kamrat med mycket stor värme och glädje, även om saknaden är stor. Minnena är många och ljusa. Jag är så tacksam för att jag fick lära känna Gull-Britt och att hon fanns i mitt liv.
Hoppas du har det gott nu käraste vännen min! Må din väg gå dig tillmötes kompis! Kanske vi möts igen!