Gun Mannerviks betydelse för LiU var unik

Gun Mannervik

Gun Mannervik.

Gun Mannervik.

Foto: Karin Fälth Magnusson.

Minnesord2021-08-06 07:00

Som tidigare meddelats har Gun Mannervik, f.d.rektorssekreterare vid Linköpings universitet (LiU), avlidit i en ålder av nästan 77 år. Gun anställdes vid LiU 1974 med placering vid matematiska institutionen (MAI), där hon bland annat tillägnade sig den svåra konsten att skriva matematisk text. Hon knöts tidigt till Sven Erlander, professor i optimeringslära, och som hans sekreterare följde hon honom, när han blev prefekt för MAI, sedan dekan för den tekniska fakulteten (LiTH) och till slut, 1983, rektor för LiU. 

När Sven avslutade sitt rektorat 1995 fortsatte Gun att arbeta som rektorssekreterare under rektorerna Anders Flodström, Bertil Andersson, Mille Millnert och Helen Dannetun samt de vikarierande rektorerna Christer Knuthammar och Karin Fälth Magnusson. Hon lämnade 2011 sin anställning vid 67 års ålder men återanställdes omedelbart för ett halvår för att underlätta Helen Dannetuns start som rektor och slutade därför sin tjänstgöring vid LiU först den 31 mars 2012 efter nästan 29 år som rektorssekreterare, ett livsverk som blev desto mer anmärkningsvärt i beaktande av hennes svåra reumatiska sjukdom. Hon förkroppsligade verkligen ”arbetslinjen” – de flesta andra hade i hennes situation utan tvivel valt en tidig pensionslösning.

Unik är ett ord som används frekvent utan särskilt god grund, men när det gäller Guns betydelse för LiU och hennes personliga egenskaper går det inte att finna något bättre ord. När undertecknade tillträdde som rektorer var vi ganska ovetande om innehållet i vårt uppdrag, men Gun kunde i kraft av sin mångåriga erfarenhet vägleda oss på ett sätt som var till stor nytta och glädje för oss och för LiU. Det skedde med smittande arbetsglädje, uppmuntrande och omtanke, också om vår hälsa. Hon kännetecknades av 100% lojalitet och diskretion, parad med stor personlig integritet och en egen vilja och mod att säga ifrån när något riskerade att bli fel. 

Ibland fick hon ta emot oanmälda och irriterade besökare som hoppades få träffa rektor, som dock var upptagen eller för tillfället befann sig på annan ort. Besökarna bemöttes av Gun med en sådan vänlighet och diplomati, blev så sedda och lyssnade till, att deras behov av ett möte med rektor försvann. Inte ens när hon gick i pension tillät hon sig att lätta på förlåten. Tillfrågad av universitetstidningens reporter om hon kunde berätta någon särskilt intressant detalj om ”sina” rektorer svarade hon att det aldrig skulle falla henne in!

Då Gun i mars 2012 avtackades för sina många år vid LiU ville skaran av gratulanter aldrig ta slut. När vi nu minns och sörjer henne och tänker på hennes familj gör vi det tillsammans med hennes många vänner inom och utanför LiU.   

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!