Gunnar Kleist, Linköping, har avlidit vid 91 års ålder, saknad av sina vänner i Tanneforspojkarnas kamratförening.
Jag lärde känna Gunnar redan på 50-talet under vår utbildning till lärare. Efter skoldagens slut samlades vi ofta på kaféet vid Västra Vägen och diskuterade våra upplevelser. Gunnar hade alltid intressanta åsikter och ofta visioner om hur skolarbetet kunde förändras.
Sedan träffades vi inte på närmare 40 år, men då kom samtalen alltid in på ämnet Jämtland! Jag hade varit lärare i Östersund och Gunnar var utbildad fjälljägare vid I 5 och hade funnit sin livskamrat Ingegärd högt uppe i fjällvärlden.
Vid återkomsten till Linköping arbetade Gunnar vid Statens Försöksskola och sedan som metodiklektor och studierektor vid Lärarhögskolan. Han arrangerade tillsammans med Peder Claesson – också Tanneforspojke – två matematikbiennaler med upp till 3 000 deltagare. Han var också initiativtagare till firandet av lärarutbildningens 150-årsjubileum i Linköping, vilket fyllde hela domkyrkan med pedagoger.
Vi Tanneforspojkar minns Gunnar som en initiativrik och energisk ordförande i vår kamratförening. Den bildades 1996 efter en träff med tre kamrater ute på Albatross restaurang vid Linköping City Airport, och föreningen har nu vuxit till över 200 medlemmar. Gunnar var vår förste ordförande och därefter Grand Old Man och Primus Motor. Han var också initiativtagare och redaktör för vår tidning Snuggan, som sedan 2001 utgivits med Christer Hedqvist som förste tryckare.
I lokalen på Garvaregatan samlas varje onsdag Tanneforspojkar för kaffe och gemensam samvaro. Före pandemin ordnades varje år stora vår- och julfester för medlemmarnas familjer.
Gunnar talade alltid om Tannefors som en speciell plats med en unik historisk utveckling. Han ville att vi i kamratföreningen skulle få tillfälle att träffa kamrater från förr i tiden, berätta minnen, komma ihåg dem som inte längre finns bland oss och bara trivas tillsammans. Föreningen skulle vara en social mötesplats för dem som blivit ensamma, och ständigt öppen för nya medlemmar.
Gunnar bodde under sin sista tid på ett äldreboende – på samma Augustbergsgata där han upplevde sina ungdomsår.